I den här banken kunde jag vara kund

I Deje kommun i Värmland verkar en bank som jag kunde varmt välkomna även till Pargas. Det är fråga om Fritidsbanken där man kan låna olika grejer - och helt gratis.

Verksamhetsprincipen är att folk donerar saker som de inte själv behöver. Det kan vara till exempel sportartiklar och barnprylar.

Jag kan tänka mig att föra till banken böcker och tidskrifter. De sistnämnda, på glansigt papper tryckta damtidningarna, inredningstidningarna och mattidningarna samlas i högar och man nämns inte riktigt föra dem i returpappersinsamlingen.

Också ett och ett annat klädesplagg kunde väl hitta ett nytt hem. I skåpen finns gamla favoriter som väntar att bli moderna på nytt (!) men om de har krympt med åren är de inte till någon större glädje.

I dag har Pargas inte ens en permanent loppmarknad dit man kunde föra kläder och andra prylar och eventuellt tjäna en liten slant. Rena och hela kläder och annat kan man naturligtvis föra till Missionsboden eller i UFFs insamlingskärl. Annars, när jag tittar in i Missionsboden, brukar jag inte ha någonting med mig dit men ofta kommer jag ut med en för mig ny väska. Med andra ord kunde jag lämna in några väskor i Fritidsbanken.

Hela och användbara sportartiklar såsom skidor och skridskor är också någonting som kan glädja någon annan. Och de behöver knappast alltid vara den sista modellen. När det gäller sportartiklar kan det vara tvivelaktigt att låna begagnade rid- eller cykelhjälmar för man vet ju aldrig vad de har varit med om. Ett annat ”problem” av en annan sort är golfbollar som man då och då ser på loppishyllor. Jag menar bollar som har texten ”range” eller ”banans egendom”.  De är övningsbollar som någon har stulit från en golfklubb.

I Sverige har Deje-modellen spridit till flere kommuner. Kommunen stöder Fritidsbankens verksamhet– delandets ekonomi. Kanske Pargas stad kunde stötta Fritidsbanken i Pargas till exempel i form av utrymmen eller hyresbidrag.

Tomma affärslokaler finns det ju gott om i centrum och dess närhet.