I ur och skur
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Det var alldeles fantastiskt roligt att få tillbringa en hel förmiddag tillsammans med den finskspråkiga förskolegruppen Tuulikellot i början av veckan. Daghems- och i det här fallet förskoleverksamhet utomhus känns faktiskt som ett vinnande koncept.
Enligt personalen har sjukfrånvaron både hos barnen och personalen minskat under den gångna hösten. Inte konstigt, egentligen, då man tänker efter. Att staden äger många ”sjuka” hus är ingen större hemlighet, problem med och misstankar om både fukt och dålig inomhusluft är tyvärr rätt så vanliga i fastigheter som används av barn i vår stad. Våno skola stängde, Tallbackens daghem likaså – och nuvarande Villa Kamomilla renoverades grundligt efter att staden köpte det tidigare privatägda barnhemmet.
Så gott som dagligen kan man läsa om att det i någon kommun i Finland hittats fukt, mögel eller andra problem i kommunala byggnader där invånarna ska få service.
Att i dag inom småbarnsfostran skifta fokus mot lösningar under bar himmel känns därför som en riktigt bra idé. Man löser många problem. För det första minskar behovet av fastigheter och man kunde utnyttja de fastigheter som verkligen är i gott skick effektivare än man gör i dag.
Den minskade sjukfrånvaron tog jag redan upp, men ur folkhälsoperspektiv är skillnaden också stor. Jämför man hur dagens barn tillbringar sin fritid med hur barn i min egen generation gjorde det – eller ännu hellre med dem som var unga på 1960-talet – kan man bara konstatera att utomhusvistelse är något som minskat märkbart.
Nu är ju jag inte heller någon stor frilufts- och vildmarksmänniska. Det behöver man inte heller vara för att inse att det är mer hälsosamt att leka ute i skogen än att spela tv-spel på soffan. Det säger liksom sig självt.
Ett problem som till och med personalen på Havsvindens daghem tog upp var att många föräldrar säger att de inte hinner vara ute tillräckligt med sina barn i dagens läge. Tempot i arbetslivet är tidvis högt. Hemmaföräldrar är allt mer sällsynta, trots att många väljer att i mån av möjlighet gå ner i arbetstid med hjälp av olika partiella vårdledighetslösningar.
En timme utomhus på dagis jämfört med en timme inomhus på dagis gör en rätt så stor skillnad. Varför ska barnen lära sig att sitta stilla redan i unga år? Det hinner de sannolikt lära sig många gånger om i vuxenlivet. Tyvärr.
Mikael Heinrichs
050 306 2004/mikael.heinrichs@aumedia.fi