I väntan på morgondagen
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
TGIF! Thank God it’s Friday. Där en akronym som kanske inte är fullt lika populär den här veckan som den annars brukar. Dagen då en del av fackförbunden uppmanat till politisk strejk och deltagande i centralorgansiationernas demonstration på Järnvägstorget i Helsingfors kan nämligen orsaka en hel del extra huvudbry för en och annan av oss.
Kollektivtrafiken står till stora delar i landet, vilket Bil- och Transportbranschens Arbetarförbund AKT beslöt om. Det betyder till exempel att bussarna ut till skärgården samt mellan Pargas och Åbo står stilla mellan klockan 03 på fredag och klockan 03 på lördag. Förbindelsefartygens trafik kan komma att stå stilla mellan klockan 11 och 13 i morgon.
Skolor, daghem och stadens olika andra funktioner kommer däremot att fungera som vanligt. Med andra ord är det rätt sannolikt att en och annan av oss får några extra gråa hår på morgonen då det gäller att se till att barnen kommer till och från skolan och att man själv kommer dit man skall. Skolskjutsarna internt i Pargas körs som vanligt, men de barn som åker med den reguljära trafiken tvingas hitta alternativa lösningar den här ena dagen.
Många är de företagare som himlar över hur fackförbunden än en gång får hela landet på knä, då det facken i morgon opponerar sig mot är sådant som de inte i egentlig mening känner till. Vad är nu kortare semester och helgtillägg egentligen?
Finlands Näringsliv EK meddelar att den politiska strejken kan komma att kosta Finland till och med 700 miljoner euro – om alla anställda blir borta från jobbet. Riktigt så drastiskt kommer det ingalunda att bli, eftersom hela landet inte står stilla i morgon.
Frågan är väl främst den om fortsättningen. Vem backar – och efter hurudan påtryckning? Är fredagens ställningstagande bara en stormvarning inför vad som komma skall med större strejker, eller tar någondera parten redan nu skeden i vacker hand?
Att vi i nuläget skulle ha råd med särskilt stora meningsyttringar åt håll eller annat från arbetstagarhåll känns inte riktigt 2015. Å andra sidan lever mantrat om att man inte ger upp om uppnådda förmåner ganska starkt hos många av oss. Vem vinner, vem försvinner?
Mikael Heinrichs
050 306 2004/mikael.heinrichs@fabsy.fi