”Jag har slutat skämmas”

Det tog en lång tid för Niina Määttä innan hon godkände för sig själv att hon behöver hjälp. Tröskeln var hög för att delta i den årliga julmiddagen för ensamma och mindre bemedlade i Pargas och inte heller var det lätt att ställa sig i kön till församlingens utdelning av mathjälp. Det var egentligen först i och med att hon blev ordförande för den psykosociala medlemsföreningen Duetto i Pargas, som självförtroendet växte.

– Jag skäms inte längre för att delta i olika evenemang för ensamma och mindre bemedlade, men innan jag blev ordförande för Duetto hade jag dåligt självförtroende och tröskeln var hög för att delta, förklarar Niina.

Trogen gäst på julmiddagen

Då det igen efter en två års paus arrangerades en stor julmiddag i Brandkårshuset i Pargas i mitten av december för mindre bemedlade, arbetslösa och ensamma Pargasbor var Niina en av gästerna. Den traditionella julmåltiden har tidigare ordnats av den finska friförsamlingen Kotisatama, men i år fick församlingen också hjälp av Filadelfia-församlingen och HWMedia.

– I år var det en bra stämning på julmiddagen och man fick äta sig mätt. Jag hoppas bara att tröskeln skulle vara lägre för folk att delta, säger Niina som har deltagit i julmåltiderna under många års tid.

Lång tradition i Pargas

Det är inte bara det att man får äta sig mätt och blir bjuden på julmat, som lockar folk till den årliga julmiddagen. Den sociala gemenskapen är också viktig för många ensamma, speciellt i juletider. Sari Huovila från friförsamlingen Kotisatama berättar att det är mera än 20 år sedan man ordnade de första julmiddagarna för ensamma och mindre bemedlade i Pargas.

– Allt sker på frivillig basis och i år hade vi drygt 60 gäster. De första åren ordnade vi middagen i Vänstugan, men nu under senare år har vi haft middagen i Brandkårshuset.

De flesta gästerna på årets julmiddag är i medelåldern och barnfamiljerna lyser med sin frånvaro. Niina påpekar att det är många nya ansikten i år, men att det trots det finns många fler som skulle vara i behov av en dylik, gemensam måltid, men tröskeln är för hög för att man ska våga delta. Själv berättar Niina att hon ibland deltar ensam, ibland tillsammans med sin son och sambo.

– Jag tycker inte om julen och köper inga julklappar, förutom någon julklapp till min son. Jag satsar istället på maten.

Ingen julgran och få julklappar

I år får Niina fira julen tillsammans med sin son och sin sambo. Någon julgran blir det inte – det finns inte plats för det i den lilla lägenheten. Potatislådan gör hon själv och i matkassen från församlingen brukar det bland annat finnas lådor, ris, kaffe och ljus, räknar hon upp. Under julhelgen spelar Nina olika spel tillsammans med sin son och sambo.

– Det är tråkigt att julen är så privat i Finland, det skulle gynna många ensamma att fira tillsammans och bjuda hem varandra, understryker Sari.

Niina har en enda önskan inför jul – ”att jag får vara frisk”.

Malin Johansson