Kalabalik i komposten är Teaterboulages första barnpjäs

Produktionen blir den 48:e som föreningen sätter upp – och den första av tre för i år.

Det är samtidigt den första helt renodlade och nyskrivna barnpjäsen som teaterföreningen sätter upp. Dessutom är det den första barnpjäsen som Skini Lindgård skrivit – och Mecki Ruokolahtis regidebut för Teaterboulage.

– Det är väl egentligen dockteatern ”Bagare Birger får en vän” från 2014 som kommer närmast barnteater, säger föreningens konstnärliga ledare Riddo Ridberg.

Visst har Teaterboulage också tidigare gjort sin beskärda del av familjepjäser, bland annat ”Det susar i säven”,”Loranga, Masarin & Dartanjang” och ”Folk och rövare i Kamomilla stad.”

”Kalabalik i komposten” handlar i all korthet om Egil Igelkott som ska på ett kalas, men inte hittar det han ska ha med sig. Han får hjälp av sina kompisar och – ja, plötsligt hotas komposten där Egil och vännerna bor av ett hemskt ljud...

– Det har varit en utmaning att få till pjäsen som ska vara lämpligt lång och förstås vara spännande utan att vara för spännande för en barnpublik. Den officiella rekommendationen är att pjäsen är för barn från fyra år uppåt, säger Ridberg.

– Men vuxna kan också komma och titta på pjäsen, man behöver inte ha barn med sig.

Idén till pjäsen har sin grund i skivan med Egils maskin som släpptes 1992 – det är samma Egil Igelkott som är i huvudroll i den här pjäsen.

– Den här Egil kändes som en så bra typ att vi borde göra något mera med honom, men det glömdes bort och idén dök upp på nytt i ett senare skede då ÅST:s dåvarande chef Dick Holmström efterlyste en barnpjäs. Den gången blev det inte av, men nu är den här, säger Lindgård.

– Barnteater ska inte vara något man snabbt hafsar ihop. Det kan inte gå ut på att man sätter på sig en lustig hatt och bara skojar till det. Man får inte underskatta sin publik på det viset, säger Ridberg och får medhåll av föreningens ordförande Ingeborg Spiik.

Trots att pjäsen ges i teatersalongen i PIUG kommer man inte att använda den stora läktaren, utan publiken tar plats på golvet – eller i själva verket på en ”sten” som är en del av föreställningen. Själva scenen är med andra ord intim.

Det blir mycket interaktion och publiken blir en del av helheten. Ingen av föreställningarna är den andra lik.

– Barn är en mycket mer krävande publik, eftersom det kan dyka upp frågeställningar och situationer som man helt enkelt inte kan förbereda sig på, säger William Stocks som spelar Egil igelkott i pjäsen.

Det är Mecki Ruokolahti som står för regin och en del av skådespelarna är nya i just de här sammanhangen. Mira Prost som spelar snigeln i pjäsen kom egentligen med i bilden i och med Framtidsfabriken – och skådespelarna bara föll på plats en efter en.

– Det är ett alldeles strålande gäng vi har fått ihop. Man kan inte annat än bli glad då man får arbeta med det här gänget. Trots att det ibland känns som att det spårar ur totalt är alla väldigt målmedvetna och påhittiga. Det är tacksamt att vara regissör för den här gruppen, säger Mecki Ruokolahti.

Ensemblen har repeterat tillsammans sedan början av januari.

Eftersom flera av skådespelarna går i skola själva har man valt att inte ge dagsföreställningar, vilket betyder att det inte blir någon dagis- eller skolturné. Sammanlagt är nio föreställningar inbokade.

Sensmoralen i pjäsen handlar om vänskap och tolerans – men framför allt om att kompostering är viktigt!

– Det finns ett indirekt budskap om att det är viktigt att hålla naturen ren. Folk slänger vad som helst i komposten där Egil och hans kompisar bor och det är inte bra. Sen är det förstås viktigt att lära barnen att det alltid är okej att helt spontant brista ut i sång mitt i allt, skrattar Stocks.

Mikael Heinrichs

050-306 2004/mikael.heinrichs@aumedia.fi