Kameleonter och hemlängtan
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Jag har alltid haft en dröm. En dröm där jag packar en ryggsäck med det viktigaste jag äger, det jag inte klarar mig utan, åker iväg och lämnar vardagen efter mig. Slutar stressa och tänker inte längre än en dag framåt.
Ett evigt äventyr runt världen.
Då jag var liten hade jag en lite speciell idol: Sir David Attenborough, programledaren i min favorit naturdokumentär ”The Life of Mammals”.
En vithårig gubbe, allt som oftast klädd i blå, kortärmad skjorta och ljusa chinos, som gick runt i regnskogar och lekte med allt från schimpanser till kameleonter och berättade obeskrivligt fascinerande historier om dem. Det var mitt drömyrke.
I princip har jag inget som hindrar mig från att packa min ryggsäck och åka iväg och aldrig komma tillbaka.
Men då jag sitter här i den här lilla gula stugan vid Bottenvikens strand i Uleåborg med en tekopp i handen, efter en nio timmars bilresa genom Finland, och tänker lite noggrannare så kommer jag på ett hinder: det här landet.
Det är ett otroligt fint land vi bor i. Vill jag faktiskt lämna det här efter mig?
Inte behöver ja heller åka nånstans runt Finland då allt jag behöver finns där hemma, i Pargas.
Mina främsta hobbyn är teater, att spela i band och gå på konsert.
I Pargas hittar man det som i mitt tycke är Finlands bästa teaterförening med produktioner flera gånger om året. På Malmen har vi en övningslokal där jag kan öva inför spelningar med mina band.
Senast förra veckan fick jag spela på hemmaplan då Radio X3M ordnade Svenska Talande Klubben i PIUG i samarbete med Pargas stad. Många av mina absolut bästa konsertupplevelser har jag upplevt i Pargas.
Ibland har jag även själv varit med och ordnat konserten, vilket redan är en upplevelse i sig. Med andra ord är Pargas en liten stad med enormt kulturutbud. I Pargas har jag det bra.
Trots att jag lyfter hatten högt för hemstaden vill en del av mig ännu åka runt världen och bli nästa David Attenborough. Det är ett svårt och stort beslut.
Som tur är det ett beslut jag inte ännu behöver ta då jag ännu har lite kvar av studierna, så än åker jag inte någonstans.
Vi får se vart vägen leder!