Konst i skärgården
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Det är naturen som bäst blandar färger, skapar häftiga stämningar mellan ljus och mörker, bildar mönster, former och på det sättet känslor – i oss. Kanske det är en av orsakerna varför så många konstnärer har valt att bosätta sig i en så inspirerande miljö?
Havets skvalp, molnens vandring, solen som går upp och ned, de fängslande nyanserna. Man glömmer ofta att verkligen titta efter vad man ser. Jag tror att det är konstnärernas uppgift att komma ihåg, beakta, iaktta och memorera dessa detaljer. Visa och berätta vad som händer runtomkring oss.
När man bor så nära naturen blir man på ett visst vis naturlig. Det man ser blir naturligt och kanske även osynligt ibland. Kanske man till och med smälter in och bildar kamouflage med bladen liksom djuren?
Det som berör oss mest i konsten är situationer som vi känner igen, förstår och är bekanta med från förr. Ibland väcker de gamla minnen eller trevliga händelser från det förflutna. De berör. Då en konstnär lyckas skapa känslor eller föra en fram och tillbaka i tiden är missionen fullbordad. Personligen är min dröm att lyckas skapa någonting så oväntat att betraktaren svimmar, blir arg eller gråter. Det skulle betyda att konstverket på riktigt berört så starkt att det påverkat personen på ett djupare plan än bara det yttre skalet.
Ibland önskar jag att jag kunde ta bilder med mina ögon som en Polaroidkamera, printa ut dem och hänga upp dem på väggen. Berätta hur jag ser på världen. Någon från skärgården som är mycket duktig på det är Janne Gröning. Janne lyckas föreviga dessa sköra, ovanliga och bortglömda former och historier från skärgården. Vi samarbetade tillsammans i våras och samarbetet gav nya synvinklar och alternativ till hur var och en ser och upplever den vackra miljö som vi lever i.
Jag har målat flera olika målningsserier. Jag målar oftast porträtt för jag tycker att det är roligt att skapa ansiktsuttryck och måla händer. Händerna har så mycket detaljer och dessutom kan man göra så mycket gott och ont med dem, men det som är så intressant är att valet är vårt vad vi sedan gör med dem!
Under coronan har jag målat mycket blommor. Idén var att hämta naturen och våren in till min ateljé eftersom man inte fick gå ut och fysiskt uppleva den. Naturen blev som en kallelse till det naturliga och trygga som vi har i vår skärgård! Många har valt att hänga dem på sin vägg som ett budskap om att vi blommar in mot någonting nytt, tillsammans.
Sandy Bee/Sandra Wallin
Konstnär och tatuerare, Pargas-Paris