Kyrksundet i Pargas vid mitten av 1950-talet

Rainer Wahteras samlingar
Fastigheter vid ett sund på 1920-talet.
Pargas affärscentrum genom tiderna, här 1920-talet. Till höger Kyrkbron och Handelslagets Järnhandel; bakom den mejeriet. Det stora huset inrymde apotek, bank och bokhandel. Till vänster börjar Köpmansgatan. På den tiden parkerade man privatfordonen på sundstranden.
Gusse Laurén
Publicerad:

Vid infarten från Kyrkfjärden till sundet fanns en stor vit tavla med texten: FART ÖVER 4 KNOP VID VITE FÖRBJUDEN. Väl inne i sundet hade man poliskammaren tätt inpå, så man skulle ha på känn hur fort det går med fyra knop.

Då Pargasiternas hembygdsgrupp senast träffades var sundet temat, hur vi upplevde det i vår barndom vid mitten av 1900-talet. När Pargasbor talar om sundet så menar de Kyrksundet som går från Kyrkfjärden i söder över Kyrkgropen vidare till Vapparn i norr.

Sundet var i vår barndom utom en småbåtshamn en angöringsplats för folk med motorbåtar som kom till Malmen för att sköta viktiga ärenden. Infarten från söder och sundkanterna fram till Kyrkbron var sedan 1930-talet en pålad kajlänga där man ännu idag kan förtöja småbåtar långsides.

Det lilla torget invid Kyrkbron kunde man kalla ”Pargas affärscentrum”. Där parkerade man både roddbåtar och hästforor redan före vår tid. Järnhandel, apotek, bokhandel, bank och kolonialvaror. Taxi-Birsen fanns också där. Och där började den stenlagda Köpmansgatan som fortsatte i riktning mot Kalkholmen.

Rosas / Annelie Grönroos
Ett sund med träbåtar.
Infarten till Kyrksundet söderifrån på 1950-talet. Vid ändan av Lilla gångbron syns Karlstedts mackar för bensin och motorpetroleum. Under bron syns plåtskärmen för herrarnas avträde. Det gäller att hålla högst fyra knops fart.

Norr om Kyrkbron, vidare över Kyrkgropen och fram till Norrby var sundet inte så väl skött; det var vassbevuxet och ställvis grunt. Någon allmän genomfart för små båtar förekom inte i samma omfattning som idag. Men där kunde man på vissa ställen bada, doppa sig och ta några simtag. De som gick i ”Forsens skola” (på senare tider kallad Lilla Malmen) kunde gå ner till vasstranden på rasterna och göra små seglande vassbåtar och annat strandpyssel. Längre norrut på den nuvarande Centralparken fanns en öde strandäng där pojkarna kunde spela fotboll. På vintern hände det ibland att Piffen spelade bandy på Kyrkgropens is då sportplanens isbana inte var tillgänglig.

Rosas / Annelie Grönroos
Ett sund med träbåtar.
Sundkanterna mellan broarna, med utsikt från Kyrkbron på 1950-talet. Parkeringsplats för motorbåtar som har ärenden på Malmen. Bensin och petroleummackarna betjänas av firma F. Fagerlund.

Förbättringar

På 1950-talet muddrades sundet och kanterna pålades småningom längs sundets hela utsträckning.

Bakom Järnhandeln vid Kyrkbron låg mejeriet för jordbrukens mjölkhantering. Järnhandeln stod tvärs över dagens Strandvägen, men revs när den nya vägen byggdes ut kring år 1950. Dittills hade busstrafiken till Åbo gått över Kyrkbron runt kyrkan och vidare upp för Söderbybacken. När den nya Strandvägen var klar så kunde busstrafiken gå över Norrby bron på Skärgårdsvägen. Busstationen låg då på dagens parkeringsplats invid Brandkårshuset.

Mjölktransporterna från södra Pargas till mejeriet sköttes med större motorbåtar i regelbunden dagtrafik. De kunde ta ombord både mjölkstånkor och passagerare. ”Mjölkmotorn”, som den kallades. På bilden ser vi mjölkmotorn Aallotar invid dåvarande affärscenter. Senare fanns Midland och Satmark i regelbunden trafik. Då hade redan det stora Andelsmejeriet anlagts på Kalkholmen.

Rainer Wahteras samlingar
En mjölkbåt.
”Mjölkmotorn” Aallotar samlar upp mjölkkannor från skärgården för att langas över från den här förtöjningsplatsen till mejeriet bakom Järnhandeln, och tomkannor i retur.

Motorbåtarna kunde tanka bensin och motorpetroleum vid de handpumpade mackarna; Fagerlunds vid Kyrkbron och Karlstedts vid Lilla gångbron.

Inte bara idyll

Under Lilla gångbron fanns en pissoar för herrar, med utlopp direkt i sundet. För övrigt mynnade också närbebyggelsens orenade avlopp ut i sundet. Tack vare växlande vattenstånd, hög- och lågvatten, renades sundet med utlopp i Kyrkfjärden och Vapparn. Kloakernas utloppsrör kunde delvis flyta upp, det som i sin tur ledde till propellerskador för motorbåtstrafikanterna. Då avfallshanteringen inte ännu var organiserad, hände det att man förde sitt skräp till sundet – om ingen såg det förstås. Till och med rostiga cyklar har fiskats upp.

–Ett läsår då jag gick i Forsens skola hade jag pulpeten invid fönstret mot sundet och såg då den där gubben kom med skötfångsten i sin encylindriga put – put – put... genom sundet. I fören stod hunden och skällde på sin spegelbild i vattnet...

Fastän sundet inte var något stormande hav så skedde ändå tragiska drunkningsolyckor.

–Då jag var på hemväg från skolan en dag så var det fullt med folk på Kyrkbron. Där var också poliser som draggade efter en drunknad person. Men utan resultat. Först på våren, efter islossningen, flöt den förolyckade upp på Kyrkfjärden.”

Mindre tillbud hände också då någon oförsiktig plumsade i, men lyckades bli räddad.

En rekreationstillgång

När vi gör en jämförelse – då och nu – så är dagens Kyrksundet en verklig tillgång. Vackra strandpromenader, rekreationsmöjligheter och en sjöled med vackra landskap.

–Det händer sig att någon utsocknes, som kommer norrifrån med sin snurrebåt, gör en extra tur fram och tillbaka.

Gusse Laurén
Pargasiternas hembygdsgrupp
Publicerad: