Långhelg

Vet du hur man lyckas rubba sin inre kalender helt och hållet? Till exempel genom att fira jul med sin familj redan den 23:e december, eftersom en del av familjen måste jobba på julen. Vi tog till och med in granen tidigare än vanligt. Vi firade julafton med mat och julklappar redan dagen innan julafton. Efter det gick jag på nattskifte 24–25 december och sov bort en bit av juldagsförmiddagen. Med andra ord kändes det som en ny dag också däremellan och på kvällen blev det igen julmat.

Förstås hör ju den 26:e ännu till julhelgen, och också den dagen tillbringades på jobbet med att öppna julklappar som glömts kvar i kansliet. Visst går det att fira en trevlig jul också på jobbet, vi hade riktigt god stämning – men det kändes som om julen räckte en evighet.

Dessutom hade man ingen som helst koll på veckodagarna. Mot slutet av veckan vaknade jag sakta men säkert från julkoman.

Mellan jul och nyår blev det som tur är igen några riktigt vanliga vardagar. Eller vad vet jag om vanliga, reorna inleddes ju. Lyckligtvis har jag inget som helst behov att skaffa något nytt, oberoende om man får det hur billigt som helst.

Jag har redan gett upp, eftersom min storlek eller färg oftast är slut då jag väl hinner till affären. Dessutom känns det aningen angstigt att kasta sig in i trängseln. Jag är ingen vän av att leta en evighet efter en parkeringsplats och att använda de vassa armbågarnas taktik inne i affären då man ska ta sig från ställe A till ställe B.

Samtidigt funderar jag på en hur stor del av alla köpta kläder sist och slutligen hamnar i skåpet för evigt bara för att människan är inställd på att köpa då man får saker och ting billigt? Behovet finns inte alltid. Jag medger att jag också själv fallit för den frestelsen.

Kanske det här kunde vara årets nyårslöfte? Jag ska inte köpa någonting onödigt! Den här var bra. Sunt bondförnuft och omdöme ska det vara. I och för sig brukar en titt på bankkontot också se till att dämpa köplusten.

Det råkade sig med rätt många röda dagar på den här arbetslistan. Då jag nu skriver detta, njuter jag av en liten minisemester på fyra lediga dagar i rad.

Jag var aningen spänd inför nyåret med tanke på hunden, så det var riktigt bra att jag var hemma över nyårshelgerna och kunde följa med hur den reagerade på raketerna.

Som tur var hölls den rätt lugn inomhus, men ute blev den nog rädd för raketernas smällar. Jag har inte köpt raketer och smällare på flera år och hoppas att också andra låter bli att köpa dem. Ljudet skrämmer både husdjur och vilda djur.

Här i grannskapet följde alla reglerna, vilket var skönt att märka. Det enda jag smällde med var skumvinskorken vid tolvslaget.

Förhoppningsvis inleddes det nya året lugnt för alla, med en förhoppning om att det fortsätter så.

Eija Holopainen Närvårdare som gillar att jobba med händerna och nya utmaningar.