Livet överraskar
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Jag bestämde mig att fortsätta med konst. Med en kompis hyrde vi en ateljé från ett konstkollektiv. Jag målade, ritade, fotograferade, sydde, virkade, stickade, gjorde performance, graffiti, video, keramik, sång. Jag prövade på allt som jag hittade på eller som någon föreslog att jag borde utforska. Mina dagar bestod av kreativitet, det enda jag tänkte på var att komma till ateljén och bara pröva på flera saker. Jag höll på med flera projekt samtidigt, speciellt under pandemin har jag aldrig någonsin varit lika kreativ!
Sedan träffade jag min blivande sambo, han gav mig en ny livsbild, lärde mig att vara mer spontan och öppen. Han visade mig hur man kan rita på människohud, tatuera. Vårt förhållande började med att vi tillsammans förverkligade väggmålningar på ett kontor. Vi blev bästa vänner, kolleger, livskumpaner. Vi är båda väldigt envisa och vi har en stark vilja. Varje dag är inte en dans på rosor men vi skrattar mycket och konflikterna brukar för det mesta sluta i gapskratt. När jag ger honom en kram passar mitt huvud perfekt i kurvan som formas med halsen och huvudet. Det är som en trygg hamn som man inte har lust att åka ifrån…
Paris har olika faser: ”La vie en rose”-fasen tar ungefär två år. Allt är så fint och trevligt. Efter två år vaknar man upp och ser allt det onda och hemska; hunger, orättvishet. Om man inte är född här får man alltid höra att man har en accent, människorna försöker klura ut varifrån man kommer. Man blir hela tiden ifrågasatt, nästan lite retad på grund av fransmännens frenetiska nyfikenhet. De flesta väljer att lämna staden vid det här laget. Paris sliter på människornas mentala hälsa, antingen slår du tillbaka eller ger med dig. Så varför stanna om det parisienska livet är så hårt? Jag blir stimulerad dagligen, jag lär mig varje dag någonting nytt, jag är fri och kan pröva på mina vingar på mitt eget sätt. Arkitekturen, maten, museerna, caféerna och livsstilen passar mig. Här hittar jag en speciell energi som för mig framåt. Det finns så många olika sätt att leva på och Paris ger mig denna möjlighet att faktiskt utforska vilket sätt som passar mig bäst. De stora höjdpunkterna i mitt liv har varit sång, mode, konst och nu tatuering. Vad månne livet för med sig till följande?
Sandra Wallin/Sandy Bee
Konstnär