Ljud blev konstverk

Publicerad:

Elever vid ordkonstskolan, hantverkskolan och barnkonst-skolan skapade tillsammans ett interaktivt konstverk utgående från ljud.

Hur ser ljud som knak, kniirr, stamp, hiihoo, eller tomp ut? Det har barnen i hantverksskolan Hanttis och barnen i Picturas konstskola fått fundera på under våren. Resultatet finns nu på biblioteket i Pargas i form av ett interaktivt konstverk som består av 20 träbitar. Träbitarna föreställer olika ljud och de kan flyttas och omvandlas till berättelser.

Det hela började med att man ville göra ett samarbete mellan de olika konstskolorna i Pargas, Sydkustens ordkonstskola, hantverksskolan Hanttis och Picturas barnkonstskola. Projektet är en del av VårKultur 2015 som har temat Konst och Konstigheter. Stella Tiisala som är lärare för både Hanttis och barnkonstskolan kom på idén att projektet skulle utgå från ljud eftersom ljud inte är bundna till något språk. Eleverna är både finsk- och svenskspråkiga, bägge språkgrupperna kan lika väl fundera på hur till exempel ljuden krä eller schupp ser ut.

Först gick uppgiften till barnen i Sydkustens ordkonstskola. De funderade på olika ljud och skrev en saga där ljuden ingick. Sagan fick namnet Dörren in till spökhuset.

– Det blev en ganska mörk saga. Det blir lätt så när man funderar kring ljud, det är dörrar som knarrar och tunga steg som går. Vi hade inga restriktioner, barnen fick fantisera fritt, berättar Paola Fraboni som leder ordkonstskolan.

En lista med ljud gick sedan till eleverna vid Hanttis som fick i uppgift att formge ljuden.

– Det var nog svårt för eleverna till en början, men de hittade på ett bra sätt att visualisera ljuden. Till exempel blev ljudet stunk avbildat som ett träd som faller, berättar Tiisala.

Träklossarna som föreställde ljud skickades sedan till barnen i konstskolan som fick bestämma vilken färg ljudet skulle ha och hur det skulle skrivas på klossen.

– Det var en bra erfarenhet för barnen att bara göra en del av konstverket och sedan ge det vidare till andra. Det är något helt annorlunda än vad vi vanligtvis gör i konstskolorna, säger Tiisala.

Marina Saanila