Lofsdals gård – en älskad plats med stor utvecklingspotential

Då man kör längs Skärgårdsvägen från Nagu kan man en bit före Sattmark skymta en vacker gul gård i sluttningen ovanför vattnet. Lofsdals gård, med anor från 1600-talet, utgör centrum för Lofsdals by där en stor del av de fritidsboende fortfarande hör till släkten Reuter.

Lofsdals gårdscentrum utgör den självklara kärnan i Lofsdals by på Stortervolandet, drygt tio kilometer från Pargas längs Skärgårdsvägen. Gårdens ägare Niklas Reuter tar emot framför den gula 300 kvadratmeter stora huvudbyggnaden från 1700-talet som nu utgör familjens privata fritidsbostad. Vi slår oss ner på den renoverade sidoterrassen.

– Den gamla terrassen murknade bort och föll ihop, säger Niklas om det evigt pågående underhållsarbetet på gården.

Officiellt tog han över verksamheten i Lofsdal 2021, men redan 2009 började han sköta det praktiska jobbet. Då Niklas far Arndt dog 2018 inleddes det stora arbetet med att hitta en lösning för hur gården kunde föras vidare inom släkten. Enligt Niklas var processen smidig jämfört med det jobb som hans föräldrar gjorde.

– Då mina föräldrar flyttade hit på 1960-talet var gården ett dödsbo som var ouppdelat i två generationer. Mina föräldrar Arndt och Marita gjorde ett ofantligt arbete med att bygga upp det som jag nu förvaltar.

Även om Niklas själv är den sjunde släktgenerationen på gården så står han stadigt i nutiden och har blicken riktad mot framtiden.

– Gårdens kärnverksamheter utgörs av jord- och skogsbruk och miljövårdsarbete, uthyrning av bostäder och fordonsförvaring samt turism.

Till gården hör omkring 50 olika byggnader, varav många är från 1800-talet, och cirka 300 hektar markområden som kräver kontinuerligt underhåll. Gården hyr ut ett tiotal bostäder för åretruntboende och ett 15-tal fritidsbostäder. Niklas säger att närheten till Pargas och Åbo gör att det alltid finns ett intresse för bostäderna. Niklas vill tacka Raimo Kuusisto, som arbetar som fastighetsskötare, och Lasse Nummelin som hjälper till med energi- och markanvändningsärenden. Gårdens jordbruk har ekostatus och samarbetet kring balproduktionen med Jan-Erik Karlsson från Nagu fungerar bra. Allt foder gården producerar går till hans boskap.

– Miljövårdsarbete är ju aktuellt också för gården. Dess marker har betats sedan 1700-talet, med en kortare paus på 1950- och 1960-talen, säger Niklas.

På 1980-talet gjordes en stor insats för att återupprätta Lenholmens eklundar där marken ägs av släkten och till en mindre del av gården. Markerna betas av Tomas och Runa-Britt Willbergs kor samt Markus Karlssons och Kitty Abrahamssons får.

En mycket viktig del av Lofsdals gårds verksamhet är enligt Niklas turistverksamheten i Sattmark. Restaurang-, kafé och stuguthyrningsverksamheten drivs av Markku Keränens och Marika Lavonens bolag, medan hantverksboden sköts av Gullkrona hantverk. Liisa Palonen och Heikki Eskelinen röker Sattmarks fisk sedan länge. Det är också i Sattmark som Niklas ser den största potentialen för utveckling. Det finns planer på att förlänga restaurangens paviljong för fler regnskyddade sittplatser. Antalet båtplatser i hamnen ska också utökas. Midsommarfirandet i Sattmark kan locka över 500 till platsen. I Sattmark börjar och slutar också vandringslederna som är mellan 2,5 och 11 kilometer långa.

Niklas använder en eller två dagar i veckan för att sköta gårdens angelägenheter och i framtiden gäller det bland annat att hitta nya energilösningar. En stor del av byggnaderna värms upp med olja och alla rör börjar bli gamla.

– Hittills har vi fokuserat kraftigt på att förbättra tak och fönster och att åtgärda fuktskador. Men visst skulle det vara roligt att ha lite nyare rör och i huvudbyggnaden har vi nu en läckande boiler som måste åtgärdas.

Niklas huvudsyssla är det egna företaget Projnik där han jobbar som konsult och utbildare inom projekthantering och ledarskap. Ett jobb han säger är nödvändigt för att kunna investera i gården.

– Det är en evig balansgång att se till vilka behov och intressen som är de viktigaste. Vi ser till byggnadernas livslängd, hyresrelationernas betydelse och givetvis till kostnaderna – vad är en hållbar och viktig investering just nu?

Även om han från början hade helt andra planer än att ta över Lofsdal så säger han att en gård som varit i släkten i 220 år bygger upp en viss ansvarskänsla och en stark vilja att hålla den kvar och föra den in i framtiden.

– Av mina föräldrar har jag ärvt kärleken till stället. Jag upplever att det känns jättebelönande att se resultatet av arbetet och investeringarna i husen och kulturmiljön som på många sätt är unik.

220 år av Reuters på Lofsdals gård

I Sildala by nära gränsen till Lofsdals gård bor språkvetaren Mikael Reuter i ett litet hus med utsikt över Djupsundet. Han är en av de många av släkten Reuter som bor i närheten av det forna säteriet som varit en central punkt i släktens historia i redan 220 år.

– Det som vi firar i år är att Arndt Johan Winter tog över Lofsdals säteri år 1804.

Jubileet firades på midsommaren med en stor släktträff med drygt 100 deltagare. Mikael Reuter är en av många ättlingar till kammarrådet Winter.

– Arndt Johan köpte Lofsdal 1804. Hans dotter Anna Lovisa gifte sig med Carl Robert Procopé som ärvde gården, och hans dotter Aline gifte sig med min farfar Enzios far Edvin Titus Feodor Reuter.

Säteriet och dess många byggnader var främst en fritidsbostad för släkten som strålade samman under somrarna.

– Förr var det så att man flyttade ut den 1 juni och de släktingar som bodde i Helsingfors ordnade gemensam transport. Hela släktens packlådor lastades på en långtradare som körde till Pargas. Den sista augusti flyttade man tillbaka till staden. Jag har tillbringat alla somrar här och var 3 veckor då jag flyttade ut första gången.

Mikael berättar att traditionen påbjudit att man förr i tiden firade på Lofsdals gård två gånger årligen: på midsommaren och den 1 augusti på Aline Reuters födelsedag. De tio senaste åren har man samlats i början av augusti vid det som kallas Farmors ek på Lenholmen.

Lofsdal var en kär plats också för Odo Morannal Reuter som var professor i zoologi i Helsingfors i slutet av 1800-talet. I en skrift deklarerade han: ”Lofsdal var för oss identiskt med sommaren, då allt skjuter upp i växt och blom. Och det var även där jag växte såsom barn, både till kropp och själ.”