Mezzosopran med många järn i elden

Redan förra hösten stod det klart att picknick-konsertserien vid Qvidja slott får en fortsättning också med de nya slottsägarna Ilkka Herrlin och Saara Kankaanrinta. Det är föreningen Qvidja Events som står bakom konceptet och operasångerskan Essi Luttinen, tillbaka i Pargas, fungerar som föreningens ordförande och själva evenemangets konstnärliga ledare. Den första konserten arrangerades redan 2012.

– Fjolåret blev helt förståeligt ett mellanår i och med ägarskiftet på slottet, men det är trevligt att också de nya ägarna har visat ett intresse för en fortsättning, säger Luttinen då PK träffar henne efter uppträdandet på allsångsfesten i Qviflax i Nagu.

[embed]https://www.youtube.com/watch?v=ONG2xHJVkNg[/embed]

Åtminstone den 6 augusti i år blir det Qvidjakonsert, men riktigt hur det blir i fortsättningen är inte klart ännu, eftersom de nya slottsägarna också har storskaliga planer på att utveckla jordbruket.

Årets konsert har däremot barocken i huvudroll, närmare bestämt Antonio Vivaldi. Rubriken för konserten är Vivaldissimo. På estraden ses och hörs barockensemblen Baccano, den svenske tenoren Anders J. Dahlin samt Luttinen.

– Vivaldi är temakompositör i år och det blir faktiskt endast hans musik den här gången. Vivaldi är krävande för sångarna och att det handlar om en utomhuskonsert gör förstås sitt, medger Luttinen.

För hennes del som frilansande musiker och artist är det delvis en välkommen omväxling att få ta hand om en helhet som i Qvidja.

– Visst är det en hel del att hålla reda på. Vi är en arbetsgrupp som håller i trådarna och gör det mesta från grunden upp.

Eftersom det inte finns någon färdig estrad gäller det att bygga upp allting och förstås riva det efter konserten. Det är många saker man ska ta hänsyn till.

– Men det finaste tacket för det hårda slitet är förstås att publiken hittar till konserten, medger hon.

Det är i själva verket överraskande många musiker som har någon form av egen festival eller evenemang som de håller i trådarna för.

– Man kunde faktiskt till och med kunna kalla det ett slags trend i dag. Många frilansmusiker vill ha ett andningshål där de får förverkliga sig själva och samtidigt får en inblick i vad allt som krävs för att ro ihop ett evenemang.

Att det handlar om en balansgång mellan det konstnärliga och det praktiska står klart för Luttinen.

– Man överraskas alltid av hur mycket tid det sist och slutligen går åt till att sitta vid datorn och planera, informera och göra en massa annat än det egentliga konstnärliga, skapande jobbet. I och med att jag inte har någon fast anställning eller undervisar, är det riktigt bra att ha någon fast punkt i det konstnärliga livet.

Var det du som hittade Qvidja eller tvärtom?

– Det var egentligen Qvidja som hittade mig, eftersom jag redan tidigare bodde i Pargas åren 2007–2012. Då fick Qvidjas tidigare ägare Anders af Heurlin nys om mig och tog kontakt om ett sådant här koncept.

Konceptet är med finska mått unikt, inte minst eftersom det inte precis kryllar av motsvarande byggnader i vårt land. Den expressiva musiken i kombination med inramningen och picknicken gör helheten till något riktigt speciellt.

– Som konsertplats skiljer det sig en hel del från det man är van vid i Finland. Feedbacken från tidigare gästartister har varit positiv och eftersom den finska sommaren är kort gäller det att ta vara på allt som den kan erbjuda.

Luttinen påminner att musik alltid är som bäst då den uppförs på plats i sin tilltänkta inramning. Att lyssna på skivor, tv-sändningar eller till exempel se en opera på bioduken är inte alls samma sak som att uppleva det personligen.

– För oss som uppträdande artister är det viktigt att skapa den äkta kontakten till publiken. Kombinationen av inramningen och musiken är något alldeles unikt.

Hon kommer att tänka på ett konkret exempel hon nyligen upplevt på Tangomarknaden i Seinäjoki.

– Där hörde jag en konsert med en tidigare tangokung och blev helt begeistrad över hur brett register han i själva verket hade. Min uppfattning om honom baserat på tv-uppträdanden och skivor var en helt annan.

Hon ger överlag inte mycket för massiva förstärkare, högtalartorn och stora scener med pyttesmå människor på dem.

– Om det är en intim tillställning blir musiken ännu bättre. Visst kunde Qvidjakonserten också i princip vara helt akustiskt, men med barockinstrumenten med ville jag testa med förstärkare. Men halvakustiskt kan man trots allt kalla det.

Förutom den stundande konserten i Pargas har Luttinen många järn i elden.

– I Helsingfors har jag med Opera Skaala på gång en Bollywood-musikal som får sin premiär den 8 oktober i Kabelfabriken i Helsingfors. Den förverkligar vi i samarbete med bandet Shava som vi blev bekanta med i samband med Tävlingen för ny musik UMK där vi deltog med Skaala.

En spansk barockoperaproduktion är också på gång till Savoy-teatern där Angelika Klas fungerar som spindeln i nätet.

– Jag har i princip nog fullt upp fram till årsskiftet, skrattar Luttinen.

Trots att hon inte i detta skede vet om konserterna i Qvidja kommer att få fortsättning efter det här året har hon ett önskemål.

– Som återflyttare till Pargas hoppas jag verkligen att man i en ännu större utsträckning kunde samla ihop lokala krafter som verkligen brinner för och jobbar stenhårt för musiken. Här i Qviflax är byborna helhjärtat med och bygger upp hela byns identitet. Det skulle jag önska att skedde också i Qvidja om det blir en fortsättning där.

Mikael Heinrichs 050 306 2004/mikael.heinrichs@aumedia.fi