Min hemort

På vissa ställen finns det en lite elitistisk definition, som exempelvis att en äkta Åbobo ska vara född på Heideken.

Det är inte alltid lätt att komma in i livet på en ny boningsort och man kan känna sig utanför också efter att ha bott på orten i många år.

Lyckligtvis har jag åtminstone enligt egen mening kommit in så bra i livet på orten som jag själv har önskat.

Människor har också en identitet som är knuten till en plats, och det är inte nödvändigtvis boningsorten.

Upplever Nagubor, Korpobor, Houtskärsbor och Iniöbor sig som Pargasbor eller som ”bor” i de tidigare egna kommunerna?

Det man upplever som den egna identiteten varierar säkert från person till person.

Människor kan fortfarande ha lokala identiteter som är knutna till vissa byar eller stadsdelar trots de förändringar som kommunfusionerna har medfört.

Jag är född i Salo och det finns alltid med lite av Salo i mig. Även om jag också har bott i Esbo och i Helsingfors upplever jag mig inte alls knuten till dessa platser på något sätt. Där är jag bara på besök.

Men födelseorten är säkert en del av en människans identitet genom hela livet.

Födelseorten står ju till exempel i passet eller på id-kortet.

Att det finns en del av Salo i mig märks bland annat eftersom jag följer med de lokala idrottsföreningarnas prestationer och lokala evenemang.

Och att dricka kaffe på Salo torg är ett måste åtminstone en gång per sommar.

Förutom att jag känner att jag har en del av Salo i mig är också Pargasdelen mycket viktig, oberoende av vad andra tycker och tänker om det. Jag har ju bott här i närmare 40 år och integrerat mig väl i det som händer här.

Då min familj i tiderna flyttade till Pargas hade jag inte varit här mer än en gång som liten pojke tillsammans med min pappa då han med lastbil kom hit för att hämta kalk eller om det var cement.

Jag föreställde mig också att jag var släktens första Pargasbo, men så var det inte. Släktforskning har visat att mina egna förfäder har bott på platser som Mustfinn, Sysilax, Koikola, Parsby och Kyrkäng bara för att nämna några få. Bland annat 1700-tals torparen Matts Mattsson, som nämns i Dick Karlssons Munkvikbok, är en av mina förfäder.

Min hustrus släkt har man lyckats spåra ända till 1300-talets Attu. Så ortsbor har vi varit i flera generationer, även om det finns avbrott i släktledens kedja.

Då vi i tiderna flyttade till Pargas berättade jag för min kollega att vi hade köpt ett egnahemshus här. Då sade kollegan att jag var tokig, som köpte ett hus trots att jag inte ens äger en båt!

Då lärde jag mig vad som prioriteras här. Efter det har vi förvisso skaffat oss en båt och nu är det redan den tredje som används. Det vill säga att jag känner mig som en Pargasbo, då jag både kan hänvisa till ett långt släktled och dessutom en båt.

Heikki Inkari

ordförande för Eläkeliitto i Pargas

Översättning: Carina Holm