Nya vindar i Magerstan

Det är nämligen lätt hänt att en trillar dit och blir gnällkäring eller surgubbe.

En sån där person som alltid hittar något negativt att komma med, vad det än handlar om. Jag känner att jag mår bättre utan de där grupperna.

Jag vill i stället lyfta fram att det har hänt mycket gott här den här sommaren och hösten. Gästhamnsterrassen och hotellrestaurangen har nya dragare, Niko och Budda & co, unga, energiska företagare som vågar vara innovativa och som chansar, trots restriktioner och osäkerhet. Ett ungdomligt koncept, avslappnat och okomplicerat, god mat och bra stämning.

Hundbanan har fått en motionstrappa och jag blir glad över att man äntligen utnyttjar den mycket speciella ”steinkasan” till någonting som många har glädje och nytta av! Hundbanan är ju något unikt, som inte finns någon annanstans, vad jag vet? Fint jobbat, Kronbergsklanen och alla superduktiga talkoarbetare!

Gamla Kommunalstugan tömdes på verksamhet, stod där och såg bedrövad och övergiven ut och många undrade vad det skulle bli av det rosa huset.

Vi var rädda att det skulle stå och förfalla, tills det enda som återstod var att riva. Ett kulturhistoriskt hus, drabbat av dåliga renoveringsåtgärder under många år.

Men räddningen kom i form av Christel, Lurre och Dez. Tack och lov. Huset är räddat! Nu återstår att se vem som ska ta sig an de där Sunnanberg och Vånoskolorna, som också står tomma och öde och längtar efter de där galna typerna som kastar sig med dödsförakt in i renoveringsäventyr och som har vilja och kunskap (och pengar...) att rädda dessa vackra, värdefulla åldringar.

Axokondiset tömdes. Ännu ett ”kulturminne” stod där på paradplats och såg eländigt ut, fönstren mörka och ödsliga. Men plötsligt sattes papper upp för de tomma fönstren och vi kunde ana oss till att det händer någonting där! Ja! Faktiskt fick vi snart veta att Essi och Petri skulle öppna ett jazzcafé där! Och vilken lycka! De renoverade och fixade och nu har vi det där kvällsöppna caféet som vi så länge saknat, dessutom med levande musik och fina artister!

Snart får vi också en syateljé på Köpmansgatan, med trevlig stämning, skapad av Lotta, ska bli spännande att se den färdig! Köpmansgatan håller kanske på att vakna till liv! Kanske centrum ändå stannar kvar i centrum?

Det verkar som att den smittar av sig, kreativiteten och företagarivern, det kanske behövdes en pandemi som stängde ekorrhjulet och tvingade oss att tänka i nya banor, våga låta nya vindar vina i knutarna.

Sopa bort den dammiga pessimismen, ruska om gnällkärringarna och surgubbarna....fast de kanske marrar vidare i de där ”åsikts”-grupperna på Facebook, vad vet jag? Negativismen smittar tyvärr också av sig, så vi får hoppas att den blir bortblåst nu...

Skini Lindgård

"Kultur är det som är mitt hjärta närmast"