Om att ta plats

Under årets första månader har jag funnit mig i ett antal nya situationer. Jag har börjat ett nytt jobb med nya chefer och medarbetare, börjat dejta igen, suttit på avgörande möten och lett nya utmanande kreativa processer.

Till följd av detta har jag, som alltid då jag stöter på nya situationer eller människor, tänkt mycket på när och hur jag kan ta plats i olika situationer och hur detta kan uppfattas bland människorna runt omkring mig. Tankar jag vet att jag inte är ensam om.

You may not control all the events that happen to you, but you can decide not to be reduced by them.

Maya Angelou

För att förstå varifrån dessa frågor och osäkerheter härstammar så tror jag att vi behöver förstå en liten pojke. En pojke som ständigt blir utskrattad och mobbad i skolan. Han både kan och vill svara på lärarens frågor, men vågar inte på grund av en rädsla att svara fel, eller ännu värre, för att svara rätt men verka för smart. Handen förblir nere. Någon annan svarar rätt på frågan. Parallellt med den isande rädslan för att göra fel väcks sakta en brännande vilja att ta plats och bevisa att han visst kan, en vilja som senare kommer vinna över rädslan och göra honom till den han är idag.

Som kontrast till detta vill jag även berätta för dig om en kille jag träffade ute i en av Stockholms förorter för några veckor sedan, 19 åriga Vincent. Tack vare att Vincent några månader tidigare vågat ta plats och introducera sig som artist till alla han mött på en buss i Estland fick han chansen att pitcha sina idéer och spela in sin debutsingel. För honom var hans skapande en självklarhet, han valde att förverkliga sina drömmar här och nu. Dagen vi träffas står han omringad av kameror framför en stor vit plafond och det är den första inspelningsdagen av musikvideon till hans debutsingel. Han log det största leendet jag någonsin sett i mitt liv. Han hade rätt, han var en artist.

En annan person som förkroppsligade viljan att ta plats och som inte var rädd för att blotta sitt sanna jag var Salvador Dalí. Han lät detta genomsyra allting han gjorde och skapade, från sina små promenader i Paris tillsammans med sin tama myrslok till gången han istället för att promenera till jobbet lånade en väns vita Rolls Royce Phantom II, fyllde taket med 500 kg blomkål och körde sedan självsäkert till en av sina föreläsningar.

Som allt i livet så handlar konsten om att ta plats om timing och måtta, så även om ni inte inom den närmaste framtiden kommer se mig köra till en föreläsning med blomkål på taket av bilen så tror jag att vi alla skulle dra nytta av att leva lite mer som Salvador och Vincent. Varför går vi omkring och väntar på att våra drömmar skall gå i uppfyllelse när vi kan leva ut dem här och nu?

Det är så otroligt viktigt att vi vågar vara oss själva och vågar ta plats, även om det innebär att vi gör oss själva sårbara. Vare sig det gäller att starta en ny relation, tala på ett viktigt möte, ta ansvar för kreativa processer eller ta tag i en tuff konversation så behöver vi modet och viljan att involvera oss och prova nya vägar.

Då vi lokaliserat viljan att ta plats och leva ut våra drömmar hos oss själva så inser vi att alla runt omkring oss delar samma rädsla och vilja som den lilla pojken i klassrummet, om än till olika grader. Det är upp till dig och mig att veta när vi kan ta plats och när vi skall ta ett steg tillbaks för att låta någon annan göra det samma. Jag tror att det här är en av nycklarna till din, min och de resterande 7,125 miljarder människornas framgång.

Oliwer Bäcklund Entreprenör