Om jul
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Det nya är de tusen julkalendrarna! Nu räcker det inte längre bara med scouternas papperskalender med en bild av antingen Jesus i krubban eller Självaste Julgubben i lucka 24, nej nu ska det vara levande kalendrar och i TV kommer det så många julkalendrar, så man får ha tungan rätt i mun då man zappar från ena kanalen till den femtielfte.
Att Julgubbens säck skulle innehålla paket till alla världens barn är en Stor Överdrift, annars, om ni inte visste! Ingen går på den lögnen. Barn är inte så dumma. Dom vet också att renar inte flyger.
Vår Julgubbe klämmer sig ändå inte ner genom skorstenen, för vi har lite mer avancerade rökgångar i våra torp. I Amerika är det raka rör och ett himla eldande för kråkorna, tydligen.
Öppna spisar fnyser vi ju numera åt, dom lagrar inte värme och vår Julgubbe tar sig andra vägar till våra hem. Ja, och dom där strumporna som amerikanerna hänger på spiselkransen! Väldigt små klappar ryms det i dom, skulle jag säja. Mycket med bilden av julen är bara fiffel och båg. Och business...
Jo, men okej, julen har ännu en viktig funktion i denna kaamostid. Ett avbrott, en fest, då man får frossa i rött, glitter, grandoft, risgrynsgröt och glittrande barnaögon...
En sak till: Jag förstår mig inte alls på det där Whamageddon, det erkänner jag så här offentligt. Sorry.
Det jag önskar nu är snö och -5° i en månad, sen får det bli vår, tack.
Fridfull helg till alla och envar!
Skini Lindgård Kultur är det som ligger mitt hjärta närmast.