På läger, på läger vi ska!

Lägren var en självskriven del av sommarlovet, trots att man ibland drabbades av en släng av hemlängtan. Något år tog vi oss upp på fjällen i Lappland, andra år var det storläger i Hangö tillsammans med 15 000 andra scouter och vissa år höll vi läger i närheten av den egna scoutföreningens utflyktsstuga hemma i Pargas. Det finns massor av härliga minnen.

Ju äldre jag blev, desto mer ansvar fick jag. Vi ordnade utfärder och läger både för den egna gruppen, hela föreningen och senare också på distriktsnivå.

Känslan att samlas kring en lägerled i sommarnattens skymning, steka pinnbröd eller grilla korv, sjunga scoutsånger och följa med sketcher och annat roligt aftonprogram är obeskrivlig. Att simma i klara och iskalla fjällsjöar, avnjuta måltider från stora fältkök sittande i långbord i solskenet, att bygga en flotte av presenningar och grenar eller ryggsäckar och testa dem i riktiga vattendrag ...

Visst har det varit regniga dagar och åskskurar också, men det är de gemensamma upplevelserna som stannat kvar i minnet. Med rätt sorts utrustning klarar man sig alltid i det omväxlande finländska sommarvädret.

Man brukar ofta säga att ”den finska sommaren är kort och snöfattig”. Jag kommer ihåg att jag lyssnat på regnet falla på tältduken och huttrat en kylig och blåsig försommardag då jag var på väg för att tvätta mig i det iskalla vattnet, eftersom det inte fanns andra alternativ.

Trots det ville man alltid åka på följande sommarläger.

I och med coronapandemin har lägren tyvärr fallit bort och de gemensamma aktiviteterna består främst av familjegruppers och smågruppers egna program.

Fjolårets distriktsläger med några tusen deltagare skulle först flyttas fram till i år, men under vårvintern kom budet om att man inhiberar lägret helt och hållet på grund av epidemiläget.

Vår familj har löst avsaknaden av de gemensamma lägren och friluftsivern genom att göra allt fler utfärder på egen hand. I början av sommaren uppdaterade vi vårt gamla trotjänartält som varit med på många Europaresor till ett lättare vandringstält i tunnelformat.

Den finska naturen är vacker och det finns fantastiska ställen att upptäcka. Jag rekommenderar därför varmt att man tar sikte på närskogen – för att sedan steg efter steg ta längre turer ut i naturen.

Under början av semestern har jag läst mycket utfärdslitteratur och gjort upp en lista på ställen i Finland som man borde besöka – kristallklara insjöar, grottor, fjäll, nationallandskap. Den listan kommer inte att ta slut i första hand.

Heidi Luoto

Skribenten är Paraisten Merikotkats informationsansvarig och uppdragschef samt ordförande för vuxen- och förtroendegruppen i Lounais-Suomen Partiopiiri.