Pargas Krigsveteranförening 1967 – 2025
Krigsveteranföreningen i Pargas grundades 21.10.1967, då under namnet Pargasnejdens Krigsveteraner – Paraisten alueen Sotaveteraanit. I februari 1983 byttes namnet till Pargas Krigsveteraner r.f. – Paraisten Sotaveteraanit och föreningen kom nu att höra till Södra Finlands Krigsveterandistríkt r.f., som i sin tur hörde till Finlands Krigsveteranförbund. Verksamheten hade varken politiska eller militära syften, utan syftade till att befrämja livsvillkoren för de som försvarade vårt land under åren 1939 – 1945.
Föreningen har haft nio ordförande under åren, den långvarigaste av dem Reino Juslin 1998 – 2018 och den sista Stig-Göran Byskata 2018 – 2025.
Sammanhållning och gemenskap viktigt
Sammanhållning och gemenskap har alltid stått i centrum för verksamheten. Ibland har det varit fråga om större nationella samlingar som gällt hela landet, oftast tillställningar inom det egna distriktet. Distriktets kyrkodagar som i regel inföll i slutet av maj var omtyckta och samlade enkelt en busslast. De ordnades turvis på orter där det fanns veteranföreningar och där var rörande glädje då veteranerna kunde stöta på gamla bekanta som de delat umbärandena vid fronten med. Men tidens tand gjorde sitt, leden glesnade och den sista kyrkodagen hölls 28.5.2023 i Esbo domkyrka med uppvaktning vid hjältegravarna och efterföljande gudstjänst. Tre personer från föreningen deltog då, ingen av de fåtaliga kvarvarande veteranerna mäktade längre komma med.
Reino Juslin ordnade också under årens lopp egna kyrkoutfärder för föreningsmedlemmarna längre fram på sommaren; de drog också en busslast och program saknades inte. Kyrkor och kapell besöktes; på nära håll Björkholmens kapell och Qvidja Kapell, lite längre bort låg Hitis kyrka och Aspö kapell, för att nämna några. Under perioden 2006 – 2017 gjordes 12 sådana utfärder. Vad det andliga beträffar var vi självförsörjande - kyrkoherden i Pargas Henrik Schmidt deltog i utfärderna tillsammans med kantorn Hanna Lehtonen och de stod för predikan och musik. Detta uppskattades mycket och Henrik förärades Krigsveteranförbundets förtjänstmedalj för sina insatser.
Midvinterfesterna var en höjdpunkt
Midvinterfesterna på Brankis var en höjdpunkt i vintermörkret. Veteranföreningarna väster om Helsingfors inbjöds från Kyrkslätt, Ingå, Karis, Snappertuna, Ekenäs, Hangö, Kimitoön och Väståboland. Man njöt av program, musik, god mat och dans. Föreningens egen sångkör Veteransångarna uppträdde med sånger från både gamla och nyare tider. De förhöjde stämningen också vid andra tillställningar i fosterländsk anda. Föreningens damsektion var också mycket aktiv; den hade en plats i styrelsen och bidrog i hög grad till föreningens ekonomi.
Pargas stad har varit en trygghetsfaktor för veteranverksamheten i Pargas.
Pargas stad har varit en trygghetsfaktor för veteranverksamheten i Pargas. Föreningen kunde med stadens stöd erbjuda bl.a. en förmånlig och uppskattad städhjälp för veteranerna och veteranänkor, vattengymnastik och fotvård. Rehabiliteringsresorna till Norrvalla i Österbotten var populära och koordinerades med staden. Det var också möjligt att rehabilitera sig vid rehabiliteringscentret i Runsala. Efter uppvaktningen vid veteranstenen på den nationella veterandagen bjöd staden på traktering för de deltagande, det var ett ypperligt tillfälle att få träffa bekanta och diskutera hälsa och humör. De statliga anslagen till veteranerna – för måltider, färdtjänst och speciell hemvård mm. - har kanaliserats via stadens äldreomsorg, som aktivt engagerat sig i veteranernas välbefinnande. Veteranerna i gemen har inte uppfattat understöden som social hjälp, utan som samhällets tacksamhetsbevis. Detta instämmer vi i.
Veteranernas antal minskade
I början av föreningens verksamhet var det trögt före i portgången; i årsmötet 1976 deltog endast 9 medlemmar. 1985 var antalet 77 och tio år senare 174. Då började trenden redan vara den, att antalet stödmedlemmar ökade medan veteranernas antal minskade. Då Finland firade 100 år 2017 var föreningens medlemsantal 129, varav eklövsveteranernas (berättigade till statligt understöd) antal var 29. År 2024 räknade föreningen drygt 40 medlemmar, de flesta stödmedlemmar. I medlemsantalet har inräknats krigsveteraner, soldatgossar, lottor - också s.k. smålottor (fi. pikkulotta), - veteranhustrur, veteranänkor och stödmedlemmar. Krigsveteranerna i Åbo hade en egen grupp – Åbo svenska veteranklubb – som hörde till Pargasföreningen, deras antal är medräknat i statistiken. Åboklubben leddes av Bror Borgar, fältpräst på Karelska näset under vinter- och fortsättningskriget.
Pargas Krigsveteranförening upplöstes officiellt den 24 februari 2025. I fortsättningen kommer vi att vårda veteranernas minne och traditioner utgående från Pargas Hembygdsförening. Främst gäller det uppvaktningarna på Självständighetsdagen, De stupades dag och nu den Nationella Veterandagen 27.4. vid Veteranstenen. Detta kommer vi att göra tillsammans med våra trogna samarbetspartners Pargas stad, Pargas Församlingar och Pargas Reservofficerare. Vi har fortfarande en krigsveteran kvar i vårt led och även om veteranföreningen har upplösts kommer vi att följa honom till vägens slut.
Vi riktar ett varmt tack till alla stödmedlemmar och alla övriga som under årens lopp varit med om att vårda arvet efter krigsveteranerna.