Pargasroddarna önskar fler juniorer - ”Vi välkomnar varmt nya juniorer till verksamheten”

Det är tisdagskväll och roddarna Freja Westerlund-Khoury och Linda-Marie Slotte har just precis avslutat ett träningspass i roddklubbens nya träningsutrymmen i Manegen i Pargas. Freja är klubbens sekreterare och tillsammans med Linda-Marie tränar hon damroddgruppen som startade upp för några år sedan.

– Utgångspunkten är att det ska vara låg tröskel att komma med och det är viktigt att vi har roligt tillsammans, säger Freja.

Renoverat tillsammans

På 1950-talet fanns ett stort intresse för roddsporten i Pargas och då byggde man med Partek i spetsen en bassäng för roddarna i Manegen, men den är inte längre i användning. Den dåliga inomhusluften gjorde det utmanande för roddarna att träna i utrymmet och därför verkar roddklubben sedan ett år tillbaka i orienterarnas före detta utrymmen i en annan del av Manegen. Tillsammans har man renoverat utrymmena på talko och nu finns en ny, fin träningssal med sju roddmaskiner, en stakmaskin och ypperliga möjligheter till olika slags styrketräning. Dessutom har man ett klubbutrymme där man kan samlas före och efter träningarna.

Nya juniorer är varmt välkomna

Joacim Blomster är ordförande för Pargas Roddklubb och fungerar också som tränare i klubben. Vid sidan om detta försöker han också hitta tid för att själv träna.

– Jag håller två träningar per vecka för en grupp aktiva roddare. Tyvärr har vi ett få antal på juniorsidan och välkomnar därför varmt nya juniorer till verksamheten, säger Blomster och påpekar att alla roddklubbar i Finland kämpar med liknande problem.

Eftersom juniorgruppen är så liten just nu, tränar de tillsammans med de äldre. För att kunna börja med rodd bör man vara simkunnig och Blomster säger att en lämplig ålder för att börja ro är cirka 12-13 år. Sammanlagt har man omkring 20 aktiva i Pargas Roddklubb.

Fina framgångar

I klubblokalens samlingsrum sitter fyra manliga roddare och väntar på att kvällen träning ska börja. Det är Karl-Manfred Karlsson eller Kalle som han kallas, Rick Bergman, Matthias Lehtinen och William Granit. Kalle har rott aktivt i 11 år och hans främsta merit är en tredje plats i FM i klassen U23 på 2000 meter. I år tävlar han första året i herrklassen och motståndet är betydligt hårdare än tidigare då han nu tävlar mot eliten i landet.

– Jag ror singel för det mesta och min starka sida är nog just styrkan. För att bli en bra roddare krävs både uthållighet och styrka, påpekar Kalle.

Rick har varit med i roddklubbens verksamhet i 12 år och sitter även med i styrelsen och är klubbens kassör. Han fungerar också som juniortränare och säger med ett skratt att han också har en plats i klubben som ”båtfyllare”. Matthias började med rodd då han gick i årskurs nio och har nu rott i snart sju år och tävlar aktivt. 16-åriga William är yngst av herrarna och är en lovande roddare.

– Jag började med rodd då jag gick i åttan, det var min mormor som rekommenderade rodden för mig.

I rodd krävs både styrka och uthållighet, som Karlsson påpekar, och tekniken spelar också en stor roll, främst på vattnet. Det är också något som tränarna sätter mycket tid på att lära ut i början.

– Det handlar om att hitta balansen och om att våga ro. Det är största utmaningen i början, förklarar Blomster.

Balansen är av stor betydelse

I april, maj börjar man träna på vattnet då isarna har smält. Tidigt på våren och sent på hösten brukar man fokusera på större båtar, eftersom risken att det ska hända något är mindre ju större båten är. Klubben har en åtta, tre stycken dubbelfyror från olika årtionden, fem dubbla och 5-10 singlar. Som nybörjare börjar man ro i större båtar som till exempel en dubbelfyra, det är svårt att hålla balansen i en singel. I en större båt kan man fördela balansen bättre genom att ett par håller balansen med årorna och medan det andra paret ror. Då får man rörelsemönstret i skick.

– Ju tidigare man hamnar i vattnet, desto bättre tycker Joacim som säger att man sedan kan slappna av bättre.

Överlag krävs det mycket tålamod för att man ska bli en bra roddare – och man lär aldrig bli fullärd om man får tro Pargasroddarna.

Malin Johansson