Pensionärerna som resurs

Eläkeliitto är en av pensionärsföreningarna i Finland och föreningen fyller denna vecka jämnt 50 år. På det nationella planet är pensionärsföreningarnas uppgift att fungera som intressebevakare för pensionärerna samt att jobba för pensionärernas välmående. Det här innebär bland annat att se till att pensionärerna ska ha möjlighet att utnyttja sådana tjänster de behöver. Det betyder intressebevakning i beslutsfattarnas riktning.

Mitt förbund, Eläkeliitto, erbjuder sina medlemmar olika typer av aktiviteter såsom resor, kurser, social semesterverksamhet och motion.

På det lokala planet ger medlemskap i en pensionärsförbund möjlighet att delta i ett mångsidigt utbud av social samverkan. För många är det här den viktigaste orsaken till att man är med i verksamheten. För de som är kvar i arbetslivet sker en betydande del av alla personliga kontakter i arbetets tecken, men då man går i pension förändras detta. Många har goda kontakter till släkten, men till exempel ungdomsårens vänskapsband glöms ofta bort.

Till en början finns det förstås alltid en hel massa projekt som bara väntat på den dagen man går i pension. En bekant till mig sade att han många gånger funderat över hur man egentligen hann vara på jobbet tidigare, då man har så mycket att göra annars också. De flesta vill trots allt också umgänge med andra vid sidan om sina projekt – och det erbjuder de olika pensionärsorganisationerna.

Lokalt försöker pensionärsförbunden också främja sina medlemmars välmående. Ett organ som jobbar för detta är stadens äldreråd som fungerar som en länk mellan stadens beslutsfattare och pensionärerna.

Äldrerådet för fram olika förbättringsförslag som kan ha att göra med möjligheten att röra på sig, boende, hälsa och fritid. Någon kan tänka att vi pensionärer är lediga hela tiden, men med fritid menar jag här motion, kultur och annan hobbyverksamhet.

En utredning som Egentliga Finlands förbund beställt gällande befolkningsutvecklingen och dess inverkan på servicestrukturen publicerades i januari. Enligt den har vi i Pargas om tio år cirka 1 000 fler invånare som är äldre än 74 år i jämförelse med 2018. Då antalet barn under 13 år enligt samma prognos minskar med 700, kommer det att förändra vår befolkningsstruktur märkbart.

Där har beslutsfattarna något att bita i.

Jag vill påstå att det här är en av de (eller rentav den allra) viktigaste aspekterna vi bör tänka på då vår ort utvecklas. Dessutom borde man ta saken i beaktande i tillräckligt god tid.

Pensionärerna är en resurs. Vi har den mångomtalade livserfarenheten. Jag hoppas att man inte enbart ser oss som en utgiftspost, utan en del av lokalsamhället som vi utvecklar tillsammans.

Motsättningar leder enbart till konflikter.

Resurserna är förstås begränsade, men trots det vill jag inte tänka på samhället som ett nollsummespel där någons fördel är bort från någon annan. Kanske vi klarar av att hitta fungerande lösningar för både gammal, ung och människor i arbetsför ålder.

Heikki Inkari

Pensionär

översättning Mikael Heinrichs