Positiv skam
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Vi väver våra liv med hjälp av sinnesbilder. På söndagarna föreställer vi oss hur den kommande veckan ska bli. Vi föreställer oss ett kommande jobb eller hur den färdiga maträtten kommer att se ut. Med hjälp av sinnesbilder styr vi vår vardag och försöker förutsäga kommande händelser. När bilderna försvinner riskerar vi att bli uttråkade. Känslan påminner om en stund då vi tappade bort kontakten med oss själva. Ändå är det i just dessa stunder som tankarna får möjlighet att utformas, den möjligheten får vi inte i den hektiska vardagen. När man är uttråkad är man utsatt för något okänt, och det kan kännas hotande.
Ibland önskar jag att jag skulle kunna sätta mig i mina farföräldrars sits: vakna klockan fem, mjölka korna, mata barnen, hugga ved, kärna smör och så vidare. I jämförelse med den tiden täcks man inte ens prata om att vara uttråkad. Om jag en stund skulle vara i mina farföräldrars roll, skulle jag då kunna vara tacksam för mitt liv i dag, skulle jag äta upp maten på min tallrik?
Att vara uttråkad har fått något av en otacksamhets-stämpel. När ett barn för femte gången klagar på att han eller hon har tråkigt är det svårt att ropa ”jippii”, vilken fin lärdom, nu lär sig barnet snart att agera självständigt. Vi föräldrar vet att barnen måste genomgå många besvikelser för att de ska kunna lära sig att hantera dem. Dessutom måste vi höja barnens tröskel för att bli uttråkade, så att de inte blir uttråkade på jobbet, vilket är vanligt i många branscher i dag, även i de kreativa branscherna. Alltså måste vi ta bort spelen. Men det hjälper inte med bara uppfostran, för om man är uttråkad på jobbet beror det på att man inte får använda sig av sin begåvning. Det handlar åtminstone inte om lathet.
Ändå anses en person som sitter och har det tråkigt vara lat. Att vara uttråkad är också skamligt och irriterande. Det är pinsamt om man har tråkigt på en fest eller om någon ens tänker på att det är tråkigt i de finska skogarna. Därför visar vi inte ens att vi har tråkigt i receptkön på apoteket. Det är lättare att skicka WhatsApp- meddelanden eller grabba tag i en tidning än att bara vänta.
Jag har träffat några människor som längtar efter det enkla livet, det skulle slipa fram de viktiga sakerna i livet. Men för den skull lönar det sig inte att bege sig till urskogen, där behöver man också färdigheter. Men något säger det om den här världen, det finns en längtan till tristess, bort från flödet av sinnesstimulans. I stället för att bege sig till urskogen kan man stänga bort sinnen, t.ex. som tidsfördriv. Knyt en halsduk för ögonen, ta ett bröd i handen, dofta på det och ät brödbiten långsamt. Nuet smakar bäst med lite fantasi.
Stella Tiisala, översättning Marina Saanila