Praktisk vägledning
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Arbetspraktik är för många studerande det första stora steget in i arbetslivet. Man bekantar sig med en arbetsplats man själv är intresserad av och får lära sig hur det är att jobba inom den branschen.
I bästa fall leder arbetspraktiken till längre anställningsförhållanden. Men det viktigaste av allt är erfarenheten man får. Och inte bara själva jobbandet utan hela processen med arbetsansökningar och -intervjuer.
Många niondeklassister har väldigt svårt att besluta vilken skola de skall söka till efter grundskolan, vilket man riktigt bra förstår, det är ju ändå ens egen framtid det handlar om. Som tur finns det nånting alldeles briljant som kallas Prao (Praktisk arbetslivsorientering).
Målet med det här är att eleverna skall söka till en arbetsplats de själva är intresserad av och kanske kunde tänka sig jobba på i framtiden. Man kan söka till en byggfirma eller ett försäkringsbolag eller kanske en biograf, valet är m.a.o. helt fritt.
Det som arbetsgivarna bör tänka på är att eleverna faktiskt skall få utföra sådana arbetsuppgifter som ger eleven en realistisk bild av yrket. Det är inte meningen att man bara skall tömma papperskorgar och koka kaffe under sin Prao, ifall man inte råkar jobba på ett företag som bara tömmer papperskorgar och kokar kaffe.
Om Prao-perioden har haft en positiv inverkan på eleven, vilket det så gott som alltid har, kan det hjälpa honom eller henne göra beslut då det är dags att gå vidare till andra stadiet.
De som ändå inte kan besluta vilken bransch de skulle vilja jobba inom brukar välja gymnasiet för att få mera tid att fundera. När de tre åren i gymnasiet såväl gått står man igen inför samma fråga som när man gick ut grundskolan. Vart nu?
Yrkesskolorna har flera månaders praktikperioder då eleverna får jobba inom den branschen de utbildar sig i. De har alltså ett visst kunnande i branschen då de far ut på fältet. Eftersom gymnasieeleverna inte specialiserar sig inom ett visst ämne anser man att de inte har färdigheten att vara en lite längre period i arbetslivet och därför har de bara några dagar Prao under hela gymnasietiden.
För många är gymnasietiden ekonomiskt krånglig och studiestödet räcker inte till att täcka hyran och mat. Då, mer än någonsin, skulle man behöva lite arbetserfarenhet och kanske en praktikplats som kunde leda till lite veckosluts- och kvällsjobb och på samma sätt som i högstadiet leda vägen till framtidens yrke!
Undertecknar en som blivit erbjuden fortsatt arbete på tre av tre praktikplatser.