Riskhantering, nätverk och samarbete
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
För många små och medelstora företag är riskhantering en ganska normal del av vardagen. Men för jordbruk och små företag är det kanske inte ännu en så naturlig del av företagandet. Nu kanske nån tror att jag skriver en kolumn i samarbete med försäkringsbolaget eller banken. Men faktum är att jag började tänka på saken efter en debatt på sociala medier där en mjölkgård hamnat i ett vägskäl då den ena i företagarparet fick en allvarlig sjukdom och inte mera kunde arbeta med djuren. På vår gård har vi efter en stor investering tampats med ordentlig utbrändhet, så det har varit lite aktuellt för mej också.
På ett jordbruk flyter allt arbete ganska lätt ihop i varann så att man kanske inte hinner sätta sej ner och tänka på sitt företag ur ett utifrånperspektiv. Riskhantering blir då ett ganska obekant begrepp. Med riskhantering tänker jag främst på hur gården/företaget klarar av att hantera en överraskande situation. Nu under coronatiden har förmodligen ganska många företag varit tvungna att hantera risken att flera anställda blir sjuka eller sitter i karantän. I vissa branscher kan man givetvis jobba på distans men det går inte på ett jordbruk inte ens fast man har mjölkrobot. Men kan man då hantera risken på ett modernt mekaniserat familjejordbruk? Hur har vi på min gård försökt tackla frågan?
Att bygga upp nätverk av samarbete har varit vår lösning att hantera risken för att någondera av oss två som jobbar på gården slås ut oförhappandes. En vanlig hjälpande hand på många jordbruk är förstås tidigare och/eller följande generationer. För oss har den tidigare generationen varit till stor hjälp och där finns kunskap om allt från vilken sorts olja som ska sättas i traktorns växellåda till var säkringarna till bostadshuset finns. Nu börjar också följande generation kunna en hel del.
Men man kan nog inte enbart förlita sej på familjens äldsta och yngsta heller. Vi har ett viktigt maskinsamarbete med min kusin som också har en djurgård. Genom det samarbetet har vi alltid fått fodret skördat fast det hänt att någondera varit sjukledig mitt i skördesäsongen. Det är nog ganska “hurja” bra.
Vi samarbetar också med en bonde som gör en hel del avbytarjobb åt oss och behärskar därför tekniken i nya ladugården, vilket är helt avgörande om man på kort varsel behöver hjälp. Tidigare praktikanter som jobbat åt oss har ju fortfarande kunskap om våra djur så där finns hjälp att få, synnerhet om praktikanten nu jobbar som rådgivare åt oss.
Självklart fungerar det finska avbytarsystemet relativt bra, men på riktigt kort varsel kan man inte räkna med att man får avbytare. Så nu när jag tänkt på vår riskhantering lite djupare kom jag till att vi har hanterat oförutsedda situationer relativt bra. Händer det oss något fortsätter verksamheten. Självklart finns det hos oss en del arbetsmoment som bara jag sköter om nu, som att reparera utgödslingen, men det har vi identifierat och jobbar på att lösa.
Andreas Johansson
Heisalabonde