Så många som möjligt, så länge som möjligt
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
På lördag kulminerar Piffens jubileumsår i en ståtlig medlemsfest för att fira 110 år av liv och rörelse, motion och kamratskap. I 26 år har jag varit en del av denna fina gemenskap och ångrar inte en dag att jag som 19-åring bytte ut Sibbo Vargarnas blå-gula skiddräkt till den polkarandiga Piffendräkten. Eldsjälen Bengt Westerlund fick mig snabbt övertalad att byta förening då han lyckades få syn på mig där jag som Sibbovarg i smyg tränade i Finbyskogarna under studietiden och sedan dess har jag stolt representerat Pargas IF i ett hundratal skidtävlingar – allt från roliga klubbmästerskap till mera utmanande tävlingar på nationell och FM-nivå.
Nuförtiden är inte längre resultaten och tävlingarna det viktiga, men gemenskapen betyder desto mer och i takt med att träningstimmarna minskat har talkotimmarna ökat. För några veckor sedan hade jag förmånen att delta i ett grenöverskridande seminarium där Jari Lämsä som är ledande sakkunnig på toppidrottsinstitutet KIHU föreläste om föreningarnas framtid i Finland. Enligt Lämsä deltar 35 procent eller 1,46 miljoner av Finlands befolkning i idrottsföreningars verksamhet. Omkring 500 000 av Finlands befolkning gör någon form av frivilligarbete i föreningarna och värdet av föreningarnas frivilligarbete uppskattas vara omkring 700 miljoner euro.
I dag då organiserad idrott och motion är populärare än någonsin tidigare och åldern då man blir föreningsaktiv är betydligt yngre än för bara några år tillbaka i tiden, ökar också kraven på föreningarna. Det förväntas att föreningar ska fungera som företag och serviceorganisationer - till exempel så som många av våra gym idag redan fungerar. Hur mycket ska man som förening orka ge gratis? Smakar det så kostar det. Det är inte heller nödvändigtvis bättre för att man betalar dyrt.
De flesta idrottsgrenar håller på och blir året om idrotter och redan i ung ålder tvingas man välja gren. Fotboll spelas inte längre bara under sommarhalvåret och skidor åker man numera även under sommaren på hjul eller på snö i tunnlar. Det är klart att de juniorer som väljer att hålla på med flera idrottsgrenar inte kan vara på topp i alla grenar –men det behöver man inte heller vara. ”Så många som möjligt, så länge som möjligt” klingar i mina öron som ett bra motto om vi vill fostra framgångsrika, motoriskt duktiga och skadefria idrottare i framtiden. Det gäller att skapa förutsättningar för att få barn att vilja stanna kvar i idrotten så länge det bara går. Bjud på lite extra inom föreningarna, samarbeta, ta vara på gränsöverskridande möjligheter, föräldrar som har kunskap. Testa på att byta roller. Mångsidiga föreningar behövs – jag tror att de som uppfostras i en mångsidig förening kommer att lyckas bra i vad de än väljer. Må Piffen leva i minst 110 år till!
Mångsidiga föreningar behövs – jag tror att de som uppfostras i en mångsidig förening kommer att lyckas bra i vad de än väljer.