Sjukamp är sju gånger så roligt

FRIIDROTT. Det är många saker som gör det speciellt att vara mångkampare i friidrott. Vanligen är man bra i en eller ett par grenar men Piffens Ida Otstavel måste vara bra i sju eftersom hon sysslar med sjukamp för damer.

– Men gör man en lyckad sjukamp kan man vara sju gånger så glad som om det har gått bra i en gren. Går det dåligt i nån gren gäller det att snabbt kunna nollställa sig och se framåt mot nästa. Sjukamp blir aldrig enformigt och när vi tävlar är vi som ett stort gäng. Sammanhållningen är god och även om vi tävlar sinsemellan sporrar vi och hejar på varandra.

Ida började med friidrott i när hon var 11–12 år och redan från början ville hon göra allt som hon kunde.

– Sen när det började gå sämre i stav och diskus måste jag börja välja men jag ville fortfarande inte lämna bort allt. Om jag skulle satsa på enbart häck eller längd kunde jag säkert vara hur bra som helst men jag skulle inte njuta lika mycket utan mångfalden.

Dessutom gäller det att vara bra i sju grenar om man vill nå långt. Det räcker inte med att vara bara ganska bra i allt. I år har säsongen hittills gått mycket bra. Två gånger hare hon förbättrat sitt personbästa i hela sjukampen, totalt med över 200 poäng och närmar sig nu 5 000. Också i löpgrenarna 100 m häck, 200 m och 800 m samt i spjut har hon noterat personbästa i år. I kula, längd och höjd är årsbästa inte långt i från fjolårets rekordnoteringar.

– Visst är jag i bra form. Det kände jag redan i vintras när jag tränade. Det har gått bra hittills men det kommer att gå ännu bättre. Att klara 5 000 p är förstås målet och allt som går över det är plus. Snabbheten är bra men uthålligheten måste jag förbättra. Nu går 60–70 m bra på häcken medan slutet är trögare. Likadant är det på 200 m där de första 150 är ok.

I spjut har hon putsat rekordet med drygt två meter och är nu över 40 meter. Bättre resultat ger förstås bättre poäng.

– Ju bättre man presterar desto mera blir man belönad. Goda resultat gör det lättare att komma upp i högre poäng då skalan är sån.

Hon har inte ökat träningsmängden till den här säsongen men ägnat mera tid åt att studera videoklipp av teknik på sig själv och andra vid tävlingsprestationer. På  det sättet hittar man lättare eventuella fel i tekniken som man kan försöka rätta till.

– Ibland tränar jag flera gånger om dagen men det behövs också vilodagar. Man kan inte tävla alltför ofta i sjukamp så emellanåt tävlar jag i enskilda grenar. Det är som en bättre träning för en mångkampare för på tävling satsar man på ett annat vis än när man tränar för sig själv.

Som tränare har Ida landslagstränaren Mika Vakkuri från Liedon Parma. Dessutom fungerar hennes mamma Maria Lindholm som assistent vid alla tävlingar och ofta på träning.

– Hennes hjälp är ovärderlig. Hon sköter all service som behövs när man sysslar en hel dag med olika grenar. Och innan jag fick körkort skjutsade hon mig till och från alla träningar. Att satsa så mycket som jag gör skulle inte gå utan familjens stöd.

Själv fungerar hon tillsammans med sin mamma som tränare för Piffens 11–15-åriga friidrottare.

Ida säger att hon tävlar enbart för sin egen skull men tillägger att hon givetvis har höga mål även om hon inte vill avslöja allting. Att tävla på internationell nivå är ett och det har hon redan i gjort i form av landslagsuppdrag. Men hon ser gärna att det blir mera.

– Man måste sikta högt för att nå långt.

Gösse Storfors

reporter@fabsy.fi