Ska vi göra något stort tillsammans?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Förra helgen jobbade jag som talkoarbetare i grannkommunen Kimitoön. Där arrangerades den traditionella Baltic Jazz-festivalen som i år fyllde 30 år. Teamet som arrangerar festivalen har redan många år på nacken och kan sin sak.
Själv hade jag ett mycket enkelt jobb som talkoarbetare - jag är nämligen en i someteamet. Jag fotograferar, videofilmar och producerar material till sociala medierna. Det här innebär i princip att jag ”måste” gå på alla konserter och dokumentera dessa, så att de som inte var på plats förstår vilket spektakel de missar.
När jag på torsdagkväll anlände till Dalsbruk blev jag mottagen av en handfull kramar. När jag kom till konsertplatserna blev jag mottagen av åter flera kramar. Hela tiden var det någon som ryckte mig i ärmen och sa att det var så roligt att someteamet igen var på plats.
På de fyra somrarna som jag deltagit i Baltic Jazz-talkojobbet har vi verkligen blivit bekanta med stammisarna på festivalen samt de lokala. Under festivalen är vi som en stor familj. När vi på söndagen åkte bort från Dalsbruk var det sista jag hörde någon ropa: ”Vi ses om ett år!”.
Varje år berör det här evenemanget mig så starkt att jag nästan gråter många gånger under festivalen. Okej, okej. Emellanåt bölar jag på för fullt, jag erkänner det. Men den här gemenskapen som finns i Baltic Jazz känns så fin. Det är härligt att vara delaktig i en gemenskap, att kunna stötta varandra och glädjas åt tillsammans. Det här är egentligen min poäng när jag nu lyfter fram festivalen i vår grannkommun.
Jag är av den åsikten, speciellt efter att jag intervjuat Ted Wallin igår, att vi alla bör fundera på vad vi själva kunde bistå med. Den minsta gesten är att komma till Malmen och köpa de där födelsedagsgåvorna och festkläderna därifrån. Och om det finns energi så kan man engagera sig betydligt mera.
Gör saker som ni är bra på, som ni kan. Gå med i någon verksamhet, vare sig det är ungdomsarbete i fotbollen eller ett traktorjippo för jordbrukarna. Huvudsaken är att ni är en del av något större, något som för Pargas framåt. Varje lilla gest räknas och varje lilla gest är hundra gånger mer än om ni inte skulle göra något alls.
Själv drömmer jag om ett systerevenemang till Baltic Jazz. Hur skulle Baltic Blues Festival låta? Eller nåt helt annat... Ska vi göra det?
Vem är med? Åtminstone jag!