Solrosornas stad
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Jag minns då jag för många år sedan deltog i en solrostävling. Alla deltagare fick några solrosfrön som de sedan skulle så hemma i trädgården. Jag såg fram emot resultatet men hade ingen aning om hurudana mina solrosor sist och slutligen skulle bli.
Månaderna gick och jag följde ivrigt med hur solrosorna växte … och växte … och växte. Oktober kom och jag kunde inte tro mina ögon. Mina solrosor var alla ungefär dubbelt min egen längd. De såg alla olika ut, med de var de största och ståtligaste solrosorna jag någonsin sett. Senare under året kröntes jag till södra Finlands duktigaste solrosodlare.
Att få jobba med Pargas stads åttonde ungdomsshow är lite som att odla solrosor. Under hösten har jag lärt mig känna 68 helt fantastiska ungdomar. Dessa ungdomar har under fem månaders tid fått testa på ett och annat som de aldrig ens hade tänkt på. Fem månader låter som en kort tid men i verkligheten är det helt obegripligt mycket som hinner hända på den tiden.
Som projektledare har jag fått följa med hur ungdomarna har lärt känna varandra. Men det som fascinerar mig mest är hur de har lärt känna sig själv och vuxit inuti. Vissa av ungdomarna har aldrig dansat, vissa aldrig sjungit och vissa aldrig stått på en scen. De har utvecklats som musiker, dansare, sångare, skådespelare och som personer. De har alla utmanat sig själv, på ett eller annat sätt. Det om något är redan värt en applåd.
Då jag ser glädjen och kärleken som ungdomarna sprider då de nu blommar på scen känner jag mig lite som södra Finlands duktigaste solrosodlare igen. Trots allt kan man inte jämföra ungdomar med solrosor eftersom solrosor vissnar efter en tid. Det gör inte de här ungdomarna. Deras blomstringstid har bara börjat.
Samuel Salminen
Läs också:
- Tredje gången gillt
- Mycket att göra och bara lite tid
- Fjärde gången gillt
- En dag i en projektledares vardag