Sommaren 1991
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Tillbaka till 1991. Det var spännande att börja jobba som tjänsteman och med att driva in pengar, speciellt då man hade provisionslön. Lönen var välkommen för en studerande. Det blev under två år sammanlagt 13 månader som utmätningsman och efter det flera inhopp som länsman i Pargas.
Alla byar i Pargas och även många Pargasbor blev bekanta för mig. Ett speciellt minne är ett arbetsärende till Sparbanken. Bankens vd hade ett så stort rum att det kändes som om det tog en hel minut att gå från dörren fram till skrivbordet. Här kan man se en stor förändring, bankerna har lämnat salarna och flyttat in i servrarna. Det märks också i gatubilden i Pargas.
Efter länsmanskarriären blev det ett inhopp som sommarvikarie för häradsskrivaren i Pargas. Det var ett märkligt jobb, eller kanske en märklig tjänst, för det fanns just inte jobb. Det var dock bra att på tjänstetid kunna skriva sin avhandling. Det som avbröt skrivandet var uppgiften att förrätta vigslar.
Det var minsann en nervpirrande uppgift. Tack och lov så var första paret jag vigde rutinerade kunder, mannen gifte sig femte gången och blivande frun fjärde gången.
Breddar man vyn och ser lite vidare på gatubilden, så har ju rondellernas antal ökat och plåtpoliser ha dykt upp i Pargas. Även matbutikernas kvadratmetrar har ökat betydligt. Alko och apoteket har flyttat och utbudet i dem har ökat. Även utbudet i matbutikerna har mångdubblats. 1991 var det ganska smärtfritt att köpa t.ex. ost i butiken, nu kan man vara nära nervsammanbrott, då man ska välja mellan ett nästan oändligt antal sorter.
År 1991 levde vi annars också i förändringstider, bankkrisen började, Sovjetunionen kollapsade, Åboland fick en ny riksdagsman och Carola vann Eurovision Song Contest med Fångad av en stormvind. En inte så obetydlig sak i dag, som då gjorde entré, var den bärbara mobiltelefonen. Hade man en sådan kallades man för yuppie.
Överlag hände det en hel del saker runt omkring oss i Finland och världen, men i Pargas och Åboland var det då ännu relativt lugnt. Det var först i mitten på 1990-talet som staten på allvar började med sin sanerings- och centraliseringspolitik. Ja, det är ju ganska illa och fantasilöst att statens lösning i alla utvecklingsprojekt har varit att större enheter löser alla problem. Det här har Pargas minsann fått känna av i form av minskat antal statliga arbetsplatser.
Den största enskilda ändringen jämfört med 1991 är, att då var Pargas Pargas geografiskt sett, nu är Pargas Pargas och mycket därtill. Ganska ofta är det här förvirrande, åtminstone när man ska skriva om den nya staden eller delar av den.
Glädjande är att Pargas fått många nya bostäder, hus i olika storlekar och att industrin fortfarande ångar på. Utvecklingen fortsätter och vår tidning ska rapportera om och analysera Pargas ur olika perspektiv.
Tom Simola tom.simola@aumedia.fi