Svenske örlogskaptenen Inguar kör vajerfärja i Nagu - jagade ubåtar i sin ungdom

Klockan är två på eftermiddagen och Inguar Karlsson-Parra har precis inlett sitt arbetsskift på vajerfärjan Öjen mellan Käldinge fiskehamn och Sandö i Nagu. Farkosten är något helt annat än de fartyg som den pensionerade örlogskaptenen arbetade på under sina närmare 40 år i den svenska flottan. Men Karlsson-Parra stortrivs med jobbet.

– Uppvaknandet av naturen på våren är fantastiskt. Man hör sjöfåglarna och ibland ser man någon älg simma över sundet, säger han och avbryter samtalet en stund för att hämta upp en bil som dykt upp på Öjensidan.

– Män kan ju bara göra en sak i taget, säger han skämtsamt.

Vajerfärjan Öjen hyr Sandö väglag av Finferries – och Karlsson-Parra säger att tekniken ombord börjar bli ålderdomlig.

– Det kan bli ganska strömt i Öjen-Sandö sund djupfåra. Blåser det 20 meter i sekunden från samma håll som strömmen så är det allvar, då är motorkraften gränssättande för att lägga till säkert, säger han om färjan som nästa vecka ska in på översyn och få huvudmotorerna bytta till starkare.

Lycklig barndom i Sydamerika

Karlsson-Parra är född i Colombia. Pappan jobbade som ingenjör vid en platinafyndighet i urskogen, och i Colombia träffade han sin kommande fru Leonor Parra Botero. Barndomen var lycklig och än idag har Karlsson-Parra kontakt med sin mors kusin Silvia som numera bor i USA. Familjen flyttade hem till Sverige då Karlsson-Parra var tio år för att barnen skulle få bättre utbildningsmöjligheter. Då talade han bara spanska men lärde sig svenska på ett år. Som 16-åring sökte han in till Kungliga flottan.

– Jag såg en annons i tidningen där det stod: Vill du bli ubåtsmatros? Jag tyckte det lät häftigt! År 1961 blev jag antagen som befälselev, och på den vägen är det. Det blev 15 år på olika ubåtar och främst ubåtsklassen Sjöormen.

Ryssar på grund

Därefter skiftade han till övervattenssidan där han blev divisionschef på 1980-talet för vedettsbåtsförbandet vid Marinkommando Ost och fartygschef på HMS Sturkö. Året innan var han i Malmö där flottan bevakade södra Östersjön.

– Vi höll särskilt reda på öststaternas stats -och handelsfartyg, spanade och rapporterade vidare.

Ryssarna hade oroväckande aktivitet med ubåtar utanför Sveriges kust och 1981 gick en rysk ubåt på grund i Karlskrona skärgård.

– Vi var där nere med mitt förband och U-137 blev ett praktexempel vi kunde öva på, säger han.

Karlsson-Parra utnämndes till örlogskapten 1991. Han minns speciellt långresan med HMS Carlskrona där han var kurschef för 60 kadetter och övervakade deras utbildning och praktik ombord. De körde ner till Kap Verde och när fartyget korsade ekvatorn på väg mot Sydamerika blev kadetterna ”döpta” .

– Bland annat hade Kung Neptun riggat en bassäng på däck med köksslask, potatisskal, sillspad och annat gott som stått en vecka - i den åkte kadetterna rutschbana ner, berättar han.

– Ett hedersamt minne vid örlogsflottan är då jag som fartygschef på HMS Östhammar fick äran att se till att kungaparet 1986 tryggt anlände sjövägen till Söderköping i samband med firandet av Söderköpings 800-årsjubileum. Jag fick även äran att delta vid deras Majestäter Konungen och Drottningens lunch i samband med jubileumsbesöket i Söderköping.

Flyttade österut efter kärleken

Några år före sin pensionering år 2000 träffade han sin blivande finska hustru och flyttade till Pikis. I Finland jobbade Karlsson-Parra bland annat som stämningsman.

– I fyra år jagade jag folk i skärgården med stämningar som de skulle skriva under. Jag var mycket i Nagu på den tiden.

I utmanande fall fick han hjälp av gränsbevakningen och han minns ett fall på en holme norr om Nagu där ägaren var känd för att vara lite annorlunda och hade ön full med övervakningskameror.

– Gränsbevakningen lotsade mig fram till stugan på ett säkert sätt, när jag väl kom fram var det ingen i stugan. Jag satte fast stämningen på dörren med häftstift. En vecka senare fick jag den tillbaka – undertecknad!

Torgvärd och färjförare

För sex år sedan slutade Karlsson-Parras äktenskap i skilsmässa och han frågade de vuxna barnen om han skulle flytta till Sverige eller ut i skärgården. Det blev en lägenhet på Kyrkbacken i Nagu och där blev han snabbt bekant med folk, bland annat Tina Pettersson och Veijo Mäki på Sandö.

– Under en rotarybjudning med bubbelvin och snittar tog de mig till sidan och frågade: ”Du som kört båt och sånt, har du lust att köra färja?” Det var fem år sedan, säger Karlsson-Parra som inte tänkt pensionera sig trots att han närmar sig 80-strecket.

Han jobbar också som torgvärd i Nagu och sköter Kajutan i Södra hamnen och ser bland annat till att allting fungerar smidigt så att alla företagare och besökare trivs.

De flesta Nagubor har sett Karlsson-Parra någon gång – det är han som regelbundet cyklar längs Skärgårdsvägen iklädd sin runda cykelhjälm.

– Jag tränar väldigt mycket och brukar vara ute med cykeln två-tre timmar. Jag väljer riktning så att jag har motvind då jag far i väg och medvind hem!

Inguar Karlsson-Parra

Tuuli Meriläinen