Tablåerna har tappat sin betydelse
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
En gång, för inte alltför länge sedan, hade tv-tablåerna fortfarande någon form av betydelse. Åtminstone för en skolelev som suktade efter att vara uppe så länge som möjligt trots att det vankades skola igen på måndag morgon. Man kunde helt enkelt inte låta bli att sitta uppe för att kolla in den sena kriminalserien på Trean, den som alltid kom efter Tians nyheter och sporten.
Eller för en skolelev modell yngre, som fick vara uppe exakt tills halv nians nyheter tog slut på Ettan, eventuellt kunde man få se på Sportrutan också, men bara om det var nåt verkligt intressant (vilket det oftast var).
För tillfället är det inte mycket sådant mera, åtminstone inte för min del. Det finns väl två fasta punkter i mitt tv-beteende för närvarande: Buu-klubben klockan 18 och Allsång på Skansen varje tisdag klockan 21. Allt annat tenderar att antingen förbli osett eller kollas i efterhand som on demand – om man kommer ihåg.
Det enda egentliga undantaget är då direktsänd sport eller de riktiga storevenemangen som direktsänds. Alla tv-serier och filmer rattas in helt andra vägar. Valfriheten är skön, men ibland känns det som om man faktiskt borde ha tid över för att se också en ”dålig” film eller någonting man inte hade planerat att se. I dagsläget räcker koncentrationsförmågan för spontantittande högst till för ett videoklipp på tre minuter på Youtube där man förstås spolar förbi den första minuten ”bara för att”.
Många tv-serier (borde man ens kalla dem det längre?) produceras i dag uteslutande för olika betaltjänster typ HBO och Netflix med mera och sänds i själva verket aldrig på lineär tv.
På något vis kändes det ”hederligare” förr i tiden då man knappt hade en tv på stugan och i bästa fall var relegerad till två eller tre kanaler. Skulle man se på någonting var det bara att rätta sig efter utbudet, skralt som det var.
Barnprogram kom det inte heller sådär överväldigande ofta, utan skulle man se tecknat i en halvtimma eller så gällde det att ha järnkoll på tv-tablån och veta exakt när Pätkis stod i tur. Missade man det fick man skylla sig själv – det gick inte att snabbt söka fram ett klipp på nätet precis.
Hände det något oväntat ute i världen av stort nyhetsvärde var det likväl att finna sig i att den utlovade avkopplingen med tecknade filmer uteblev. Så som det till exempel gick den 10 november 1982 då Brezjnev dog.
Mikael Heinrichs
050 306 2004/mikael.heinrichs@fabsy.fi