Teaterboulages sommarpjäs ger röst åt kalkgruvans kvinnor
Teaterboulages medlemmar har haft en väldigt skön övningssäsong: de har inte behövt klä sig i sex omgångar kläder som i fjol utan fått njuta av värme.
I pjäsen ´Stenplockerskorna´ kommer det att gå hett till också då kalkgruvans kvinnor, som står i fokus, arbetar hårt med att sortera stenar i kalkgruvans gångar. Ännu mer jäktat blir det då en nykomling dyker upp i gänget.
– Hon är kanske inte riktigt lämplig för jobbet och har kommit till det lite andra vägar än alla andra. Då börjar det hända i salen, berättar regissören Riddo Ridberg.
Ridberg är en legendarisk figur i Pargas kulturliv och har medverkat i Teaterboulage sedan 1997. Man kan också kalla manusförfattaren Daniela Franzell för en lokal kändis, eftersom hon har börjat sin karriär i Teaterboulages produktioner och stigit till Åbo Svenska Teater, där hon i våras charmade som Edith Piafs bästa vän i Piaf - Jag ångrar ingenting.
– Jag fick idén i början av hösten 2017, då vi just hade slutat med sommarens produktion. Jag vet inte riktigt varifrån den kom, men kanske det att jag är från Pargas och att jag har en man som jobbar i gruvan påverkade saken, berättar Daniela Franzell.
Ingen dokumentär
Första föreställningen är alltså en urpremiär och manuset Teaterboulages egen. Inspirationen har kommit från Pargas kalkrika historia, men någon dokumentär är berättelsen inte.
– Jag sade direkt från början att om ni vill ha en lektion i historia så är det inte jag som kommer att skriva den. Storyn är fiktiv, fokusen på globala teman, säger manusförfattaren Daniela Franzell.
Dessa teman är kärlek, svartsjuka, gemenskap och kampen mot orättvisa.
– Kalkgruvans kvinnor har ju också väldigt roligt sinsemellan. De skojar mycket på kaffepausen – och kaffe dricker de massor av, avslöjar Riddo Ridberg.
Det kanske behövdes hurtig humor för att orka i ett sådant hårt jobb?
– Nå ja, i alla fall behövdes det för att öva en sådan här pjäs! säger han.
Pargas kalkgruva sysselsatte människor – mest kvinnor – som stenplockerskor ändå upp till 70- och 80-talen.
Nuförtiden är det maskiner som sköter sorteringsjobbet.
– Det var ju ett jobb som man lätt kunde hoppa in i, men också något där kvinnor kunde tjäna sina egna pengar och bli självständiga. De hade yrkesstolthet, fastän det inte var något lätt jobb, säger Fia Isaksson, en av skådespelarna.
Stenplockerskorna äger rum på 1950-talet och kostymerna har tillverkats med tanke på det. Riddo Ridberg har komponerat melodierna och betecknar musiken som ”avskalad och naturell”. Enligt skådespelarna ger pjäsen kvinnorna en plats i historien.
– Pargasborna uppskattade vårt ämne väldigt mycket då vi var och marknadsförde pjäsen på Pargasdagarna. Många hade minnen från kalkgruvan eller någon släkting som faktiskt hade jobbat på det löpande bandet, säger de.
Männen "lite tafatta"
Vad är männens roll i pjäsen då?
– Att leda, skrattar männen som är med. – Det var ju män som ledde arbetet i gruvan.
Ridberg säger att männen i pjäsen är ”lite tafatta” och inte särskilt innovativa.
Marcus Nordvall berättar i sin tur att hans karaktär Martin är ”en småtrög typ som inte hänger med”. Men i slutet kommer Martin till insikt – då han fått en knuff av kvinnor.
Teaterboulages team har börjat sitt jobb redan i mars och man märker att de har kul tillsammans.
– Jag kör alltid två timmar till övningarna men det är värt det, berättar Houtskärbon Leila Biström.
Marcus Nordvall har varit med från år 2005 – utom i fjolårets pjäs, som han valde att hoppa över.
– Jag ångrade mig genast när jag kom till premiären, konstaterar han nu.
Vad tycker ni är speciellt det här året?
– Musiken, säger damerna Leila Biström, Ritva-Leena Ehrnström och Marika Laaksonen. – Riddo har kommit på svåra melodier. Det kommer att vara mycket sång i stämmor – och det är upp till 25 personer som ska sjunga samtidigt.
Föreställningarna äger rum på Lillholmen under tiden 26.6.-17.7.
Laura Nordin 050-306 2004/ laura.nordin@aumedia.fi