Tidningen i fönstret

För hundra år sedan satt farfar på vakt i lotsstugan på Gullkrona. Han spanade efter fartyg som kom från Jungfrusund eller Korpoström och som behövde lots. Kom det en båt hissades flaggan som signal till lotsen med följande vakt att göra sig redo för tjänstgöring. Flaggan var ännu inte ersatt med telefonen men det fungerade.

När farmor hade maten klar lade hon en tidning i fönstret. Då kunde farfar traska ner på matpaus. Tidningen var signalen och den syntes bra för på den tiden hade inte skogen ännu tagit över betesmarken på holmen. Det blev antagligen strömming i någon form.

Lotsstationen på Gullkrona drogs in några år senare och farfar flyttade som lots till Pargas Port lotsstation. Jag minns att man där ännu på 50-talet hissade flaggan då man väntade fartyg som behövde lots. Det var mera en gammal tradition för då hade redan telefonen kommit in som kommunikationsmedel. Telefonen gjorde det möjligt att bo utom synhåll för flaggan.

Egentligen var det startskottet för det vi ännu ser utvecklas, distansarbete är bara ytterligare ett led i utvecklingen. Jobbet, boendet och fritiden är allt mer oberoende av plats och tid, signalflaggningens tid är historia.

Dagens farmor, eller numera kanske farmors sambo, behöver inte lägga en tidning i fönstret, det finns tusen andra sätt att meddela när middagen är klar. Man kan ju posta en bild av kocken som står invid grillen med färska grönsaker och ett glas Pinot Noir vackert placerat med stranden i bakgrunden. Det är inte bara farfar som får veta att middag är på gång, tusen andra följare på facebook kan gå in och gilla kocken.

När middagen är klar tar man ytterligare bilder. Biffen blir vackrare och blommorna på bordet passar perfekt till mönstret på duken.

Igen många tummar upp, signalen har gått till alla, middagen är klar. Att det också smakar gott får vi ta för givet.

Telefonen revolutionerade vår vardag. Den utvidgade vår verklighet i gott sällskap med radion, teven, bilen, datorn. Numera är telefonen det samma som teven och datorn, bil har den ännu inte blivit.

Vårt första telefonnummer var Vånå 12. Det var omständigt att ringa, via manuella växlar och samtal längre bort måste beställas. Men utvecklingen har varit snabb och verkar accelerera i hastighet. Att lägga på luren är ett försvunnet begrepp liksom telefonkiosken, den nya terminologin försöker man ju hänga med i, med ringa framgång.

Tidningen, den som farmor lade i fönstret hemma på Gullkrona, den genomgår också revolutionerande tider. Tidningen har stenhård konkurrens i att sprida information och fakta, tyvärr också av aktörer som inte betonar fakta.

En grundläggande uppgift med telefonen och tidningen finns ändå kvar, att förmedla viktig information, i stort globalt perspektiv och i smått som gäller det triviala och vardagliga.

En farmor behöver inte längre signalera med en tidning i fönstret. Förresten går det inte, papperstidningen är kanske borta, ersatt av en digital version.

Papperstidningen fungerade bra som signal för hundra år sedan. Smarttelefonen fungerar dåligt, den syns knappt i fönstret.

Folke Öhman

Tidigare stadsdirektör i Pargas