Till min dotter
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Min äldsta dotters födelsedag firades igår. Hon blev vuxen. Den lilla flickan har vuxit till en självständig kvinna med starka åsikter.
Samma dag förlorade jag min vårdnadsrätt. Jag är inte längre en vårdnadshavare, bara en mamma.
Fortfarande minns jag som igår min dotters snabba förlossning, hennes förskräckliga underbara trotsålder, transporterna till dagis, första skoldagen och ett besök på frisersalongen, samt de många underbara stunderna vi tillbringade tillsammans med att lära oss nya saker och testa gränser.
Fel, misstag och missförstånd har lärt oss båda. Vi har varit glada över framgångarna tillsammans. Varje ögonblick har lett till denna dag.
I somras häckade ett par fåglar i fågelholken på gården. Efter att ungarna kläckts började föräldrarnas outtröttliga och kontinuerliga jakt på mat.
De små ungarna växte snabbt och det var en brådska att mata dem tillräckligt snabbt. Sommaren är kort för att bygga styrka och färdigheter.
Efter ett tag började de små kika ut genom hålet i holken och snart hoppade de redan till närmaste gren. Flygträningen skulle börja omedelbart, för att de inte skulle bli föda för rovdjur.
Mammans roll är troligen alltid densamma oavsett om det är en människa eller en fågel. Oron är stor.
Har jag kunnat ge rätt sorts matsäck för livet? Kommer mina barns vingar redan att bära tillräckligt?
De små barnen har man kunnat hålla under sina egna vingars skydd om det behövts, men nu ska den vuxna ungdomen släppas fri. För en flygtur som stiger högre och högre till höjderna.
Baserat på min egen livserfarenhet skulle det ibland vara värt att välja en annan flygväg. Jag vet det bästa sättet att undvika för starka vindar eller strömmar. Men allt jag kan göra är att se på och hoppas på det bästa.
Min dotter letar efter en egen flygväg som tyvärr också har sina farliga stunder. Jag hoppas att hon har tillräckligt med visdom för att hantera farliga situationer framgångsrikt.
Mitt barn är vuxet, men mammarollen kan inte tas ifrån mig. Jag är fortfarande här och jag tar dig min dotter under mina vingar om du vill.
Jag tröstar och lyssnar. Jag ger också råd om du vill. Jag älskar.
Milla Jakobsson
mamma som tänker på världens gång, teamledare