Ur och skur stör inte – men mera snö hade varit kul

Kirjala daghems tvåspråkiga utepedagogikgrupp trivs i det fria.

PK:s redaktör hälsar på hos utegruppen Regnbågarna-Sateenkaaret vid Kirjala daghem en rätt kylig torsdagsmorgon. Men det är nog främst redaktören som får passa fingrarna mellan antecknandet.

– Utegruppen startade i höstas och vi hade nyligen ett informationstillfälle riktat till föräldrar vars barn redan är i Kirjala daghem och är intresserade av att barnet börjar i utegruppen. Det frågades en del om hur det fungerar med kläderna och om barnen orkar vara ute hela dagen och vi hade föräldrar till barnen som nu varit med i gruppen en höst som svarade på frågor som dök upp, berättar Kirjala daghems föreståndare Kerstin Lassinniemi.

För tillfället har utegruppen fyra barn. För att få en plats i gruppen kan föräldrar som har barn i Kirjala daghem kontakta Lassinniemi. Om barnet har plats någon annanstans inom småbarnspedagogiken anhåller föräldrarna om förflyttning inom februari månad. Om barnet inte ännu har en plats inom småbarnspedagogiken lämnas en ansökan in.

Skogen börjar där gården tar slut

Daghemmet ligger vid Nederkirjalavägen, bara ett stenkast från Åbovägen. Skogsbrynet börjar i princip direkt då man tar steget ut från gården.

Redaktören får en rundtur i skogsbrynet och deltar i utegruppens morgonsysslor. Efter frukosten inomhus medan man väntar på att alla barnen ska anlända inleds utevistelsen med att gruppen hämtar ved till kåtan från vedförrådet, eftersom det just den här dagen ska bli plättar till mellanmål senare under eftermiddagen. Lunchen äts också ute, men den maten tillreder man inte själv.

Vanligtvis äter utegruppen samma mellanmål som de andra i dagiset.

I förrådet finns också ett utedass som gruppen använder.

– Det enda vi egentligen inte har erfarenhet av ännu är en riktigt kall vinter med temperaturer ner till minus tjugo grader och snö, men regn har vi haft mer än vår beskärda del av, skrattar läraren inom småbarnspedagogik Petra Kronberg som har hand om gruppen.

– Regnet har inte egentligen stört oss det minsta, det är främst grupperna som är inne som tyckt det har varit jobbigt.

Gemensamma aktiviteter

Någon av de andra smågrupperna brukar besöka Regnbågarna varje dag och den här torsdagen står den finskspråkiga gruppen Oravat i tur.

Barnen leker tillsammans och spelar brännboll medan Kronberg förbereder dagens första fruktmellanmål. Däremellan får redaktören allas namn nedtecknade i sitt anteckningsblock och de hinner svara på några snabba frågor.

Vad brukar ni greja med här ute då, vad är roligast?

– Vi brukar klättra i träd, säger Aston som visar prov på sina klättringstalanger.

– Och så leker vi nata och spelar memory, berättar Kevin i sin tur.

Lukas gillar mest att spela brännboll medan Saga gillade hängmattorna som man spänt upp mellan några av träden under hösten. De har nu plockats ner, men dyker säkert upp igen då vi närmar oss våren.

Kevin berättar att gruppen en gång hade disco inne i kåtan. Man täckte för fönstren med madrasser och hade pannlampor som blinkade och spelade musik.

– Vi vilar också i kåtan där vi har madrasser och sovsäckar, berättar han.

Naturmaterial i fokus

Barnen parkerar sina ryggsäckar inne i kåtan, där man också har en massa färggranna affischer och uppgifter upphängda på väggarna. En del av barnens konstverk pryder också väggarna.

– I princip gör vi rätt långt samma saker som innegrupperna, men vi pysslar istället ute eller i kåtan. Vi använder oss mycket av naturmaterial och fotograferar våra skapelser. Det blir inte så mycket som barnen för med sig hem, berättar Kronberg.

En dag i veckan har gruppen skogsmulleverksamhet i närskogen, då man beger sig litet längre bort från daghemmets gård. Gruppen deltar också i samma aktiviteter som de övriga daghemmen i staden, simturer och besök i ishallen hör till.

– I höstas plockade vi lingon och kokade vår egen sylt på trangian.

Naturligt språkbad

Kronberg berättar att föräldrarna uppskattat den tvåspråkiga verksamheten och det naturliga samarbetet mellan de olika grupperna i Kirjala daghem. Under utelekarna blandas språken friskt och barnen vågar också använda det andra språket då det behövs.

Tyvärr blir det inga plättar för redaktören den här gången. Efter en och en halv timme blir det dags att söka sig tillbaka till skrivbordet och värma sina fingrar. Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.

Mikael Heinrichs

050-306 2004/mikael.heinrichs@aumedia.fi