Vad ska man göra då orken är slut?

På sätt och vis är vi på vår gård nu mitt i småbarnsåren med vår nya ladugård, den kräver extra mycket uppmärksamhet.

Förvisso är våra barn också bara 7 och 9 år gamla så helt självgående är inte de heller.

En ny investering kräver sin tid att komma igång på full effekt och ibland går det bättre och ibland lite mindre bra då man tar i bruk nya anläggningar om därtill med i ekvationen sätter faktorer som påverkar levande varelser kan det bli lite jobbigt.

I synnerhet då den levande varelsen ”bonden” börjar krokna och tappa lusten blir ekvationen extra besvärlig.

Vad ska man göra då orken är slut?

En del kan tycka att det är bara att ta sej i kragen och gaska upp sej så ordnar det sej nog. Dessvärre hjälper det sällan dem som faktiskt kört in i väggen att bli påmind att man bara ska orka. För oss som har djur kan vi förstås inte bara lämna vårt jobb ogjort, dels för att djuren inte klarar sej och dels för att en ny investering behöver fås i drift för att den ska hämta pengar.

Många företagare kämpar med motsvarande problem och har svårt att orka.

Att ha en ladugård i ”småbarnsåren” är kanske inte helt olikt från att ha ett företag med flera anställda, vi har ansvar för våra kor. Kossorna kan dessvärre inte alltid berätta vad som felas, utan det är fast i vår kunskap och erfarenhet att tolka dom.

Lyckligtvis har våra djur med önskvärd tydlighet kommunicerat med oss om hur dom trivs i ladugården, vi har en bättre produktion än vad vi hoppats på i detta skede, djurens hälsa är också bättre än förut. Men ändå är vi helt slut.

Vintern är i regel den årstiden vi bönder lite tar igen oss inför nästa odlingssäsong och det gäller också för djurbönder. Den här vintern borde vi kanske ha gått i ide och sovit i två månader för att orka med nästa år, istället för att sova har vi jobbat extra med den teknik som ska underlätta vårt arbete.

Som tur är finns det många som hjälper till både med stora och småsaker, att acceptera att man måst lyfta upp händerna och begära hjälp kan ibland vara ganska svårt för många företagare. Vi har tur då den äldre generationen både kan och vill hjälpa, därtill finns både släkt och vänner som vi samarbetar med.

Också Finlands lantbruksavbytarsystem har underlättat vårt arbete då ena halvan av jordbrukarparet vart sjukledig.

Fortfarande är dock ansvaret vårt.

Så viktigast då man inte orkar mera är att acceptera att så är det nu och sen försöka kommunicera det utåt så att man både kan få hjälp och också förståelse.

Det är trots allt fortfarande ganska stigmatiserat att prata om orkande i Finland.

Antte Johansson

Heisalabonde