Välkommen till oss!
Texten är skriven av Pia Lindevall baserat på dokument som hittats i bostadsaktiebolaget As oy Brunnsdäld i Pargas. Lindevall är bostadsbolagets styrelseordförande och önskar komma i kontakt med personer som har bott i huset eller annars känner till dess historia. Lindevalls kontaktuppgifter fås från tidningens redaktion.
Planeringen av byggandet av ett hus för tjänstemän började i början av år 1947. Enligt bostadsbolagets stiftelseurkund behövdes huset eftersom ”det är förståeligt att det inte har byggts några lämpliga bostäder för tjänstemän i Finland på sju år.” Detta syftade naturligtvis på krigstiden och tiden efter dess slut, då det var brådskande att ordna bostäder bland annat för den stora evakuerade befolkningen.
Efter krigsåren växte industrin snabbt i Finland, och även Pargas Kalkbergs Aktiebolag (grundat 1898) behövde bostäder för gruvarbetskraft som flyttat från andra delar av Finland. Det fanns få tjänstemän, så deras bostadsbehov var varken under kriget eller omedelbart därefter högst på prioriteringslistan.
Vid den tiden var Finland fortfarande ett tydligt klassamhälle, och det så kallade ”bättre folket” ville ha sina egna bostäder ”med moderna bekvämligheter.” Även Pargas Kalkbergs Aktiebolag uppmärksammade deras behov. År 1947 samlades en lista över intresserade deltagare i projektet, och planeringen av huset påbörjades. Arkitekt Erik Lindroos, anställd hos Pargas Kalkbergs Aktiebolag, valdes till projektets planerare.
Tomten valdes troligen på området där det tidigare funnits en plantskola, som enligt uppgifter låg mittemot ett pensionat. Huset är beläget i Pargas på adressen Brunnsvägen 5. Det har två trappuppgångar och nio lägenheter.
Morgonsol i köket
och de ursprungliga aktieägarna i huset inkluderade även Pargas Kalkbergs Aktiebolag långvariga verkställande direktör, bergsrådet Emil Sarlin och hans fru Edit. En av deras döttrar hade också en bostad i bostadsbolaget i flera årtionden. Enligt de dokument som hittats verkar även parets son, Erik Sarlin, ha deltagit aktivt i husets planering. Bland hans kvarlämnade handlingar finns bland annat en ritning daterad den 27. februari 1948, där han beräknade den mest optimala placeringen för byggnaden. Huset skulle placeras på tomten på ett sätt som säkerställde att ”solen lyser på fasadens alla lägenheter klockan 16”. Planeringen lyckades väl, eftersom huset är utmärkt placerat på tomten: morgonsolen lyser in i köken, medan vardagsrummen och balkongerna får eftermiddags- och kvällssol.
Byggandet av huset påbörjades den 2 april 1948. Byggnadsarbetet övervakades av ingenjör Evert Pasell och byggmästare Karl Skarp, som båda också flyttade in i huset och bodde där i flera decennier. Byggnadsbudgeten var 9 500 000 mark, men slutpriset steg till elva miljoner mark. Materialanskaffningen gick smidigt, men den största utmaningen var att få tag på rostfri plåt och kopparrör. Dessa kunde dock slutligen införskaffas tack vare goda kontakter. För husets konstruktion användes bland annat 100 000 tegelstenar, varav 10 000 var så kallade sågspånste¬gel, ett material som numera betraktas som både ekologiskt och värmeisolerande. Murningsarbetet fortskred snabbt, och i början av juli 1948 stod huset redan under tak. Taklagsfest för byggnadsarbetarna hölls den 1 juli, och för övriga hölls en tillställning den 3 september 1948.
Byggnadsbudgeten var 9 500 000 mark, men slutpriset steg till elva miljoner mark.
Moderna lägenheter
Huset färdigställdes slutligen den 2 mars 1949. Lägenheterna var mycket moderna enligt tidens standarder: varje bostad var utrustad med badrum, elspis och kylskåp. Av ett styrelseprotokoll från bostadsbolaget, daterat 1949, framgår att ägandeförhållandena för elspisar och kylskåp var oklara för de boende. I dokumentet fastslogs att spisarna tillhörde bostadsbolaget, medan kylskåpen (”om man vill ha ett…”) var de boendes personliga egendom.
Huset innehöll också en bostad för gårdskarln, ett gästrum samt en tvättstuga och en toalett, som alla låg i trappuppgång A och administrerades av bostadsbolaget. Gästrummet var avsett för bostadsbolagets gäster, men enligt ett dokument från 1962 lovade bergsrådinnan Edit Sarlin att bekosta ny inredning för rummet, med villkoret att det i första hand skulle stå till hennes gästers förfogande. Tvätten tvättades troligen i vedeldade tvättgrytor, eftersom ett förråd där kälkar förvarades (numera cykelförråd) föreslogs som vedförråd i ett dokument från 1949. En gemensam tvättmaskin införskaffades 1951. Bostadsbolagets styrelse åkte till Åbo för att inspektera en AEG-tvättmaskin, och en sådan köptes därefter in.
Huset sköttes med omsorgsfullhet
Under många år sköttes bostadsbolaget av de boende själva, varav många bodde i huset i flera decennier. Styrelseordföranden verkar alltid ha skött fastighetsförvaltningen, även om detta är något oklart för vissa år. Först 1988 överläts fastighetsskötseln till en extern aktör. Dokumenten visar att huset sköttes mycket noggrant och omsorgsfullt – även de minsta underhållsbehoven noterades i förväg eller åtgärdades omedelbart vid problem. Under de mest aktiva åren på 1970- och 1980-talen skrevs styrelseprotokoll nästan varje månad. Många av de ursprungliga aktierna övergick till arvingar och bytte ägare under 1980- och 1990-talen.
Huset är gammalt, men har genom åren huvudsakligen underhållits väl. Det är byggt på ett sätt som numera uppskattas betydligt mer än tidigare. Liknande hus, uppmurade på plats och med självdragsventilation, byggs även idag som nyproduktion. Sådana byggnader anses ha god inomhusluft och vara förvånansvärt energieffektiva – båda avgörande faktorer för en hälsosam och trivsam boendemiljö.
Firade 75-årsjubileum i somras
De nuvarande invånarna, varav många har bott i huset i flera år, vill fortsätta att ta väl hand om denna värdefulla fastighet. Det råder en stark gemenskapsanda i huset, där man gemensamt sköter både byggnaden och dess omgivning. Husets invånare utgör en sällsynt förekommande gemenskap i dagens samhälle, där målet är att stödja varandra och säkerställa trivsel och trygghet. På gården har man tillsammans spelat spel, grillat, och senast under sensommaren 2024 firade man husets 75-årsjubileum, där nästan alla boende deltog. Festen, som arrangerades genom talkoarbete och med knytkalasprincipen, bjöd på god mat och trevligt umgänge under festtältet på gården långt in på natten.