Valtider

Det är med ambivalens jag konstaterar att det är valtider. Jag tvekar inte mellan att rösta eller inte rösta, nej, jag röstar alltid, i alla val jag kan, det är min rättighet och min plikt. Det är valkampanjerna jag avskyr.

Kommunalvalda ska jobba för stadens alla invånares bästa. Och precis som vårt lilla fosterland; det är inte fråga om ett företag som ska bringa vinst, utan ett samhälle med riktiga, levande, tänkande individer med behov som ska tillgodoses! (joojoo, jag vet att ”man måste ju få dom där pengarna nånstans ifrån”)

Jag får ont i magen om Sverige ska spela mot Finland i final. Så man kan ju säkert tycka att jag är en loser. Men – JAG HAR RÖSTRÄTT!

På tal om tänkande, jag känner många kandidater personligen, andra har jag stött på i Facebook, i tidningar, i radio. Så all slags valreklam och kompasser, vackra naturbilder, fotoshoppade porträtt, gulliga bilder med hundar, katter, barn, affischer, videosnuttar, löften, våfflor, ballonger, flyers, tarror på bilar, tröstlöst tjatiga, halvbittra krångliga insändare med dåligt språk, smutskastning av andra partier, fåniga slogans, reklamreklamreklam – allt det där är egentligen fullständigt bortkastat på mej, som har röstat redan på Kekkonens tid.

JAG KAN OCH VILL SJÄLV VÄLJA!

Jag vet vad en stor del av kandidaterna går för, jag kommer att rösta på någon som inte i grund och botten bara är maktlysten. Det är fördelen med kommunalval.

Jag röstar inte på hen, som plötsligt ”gillar” allt jag lägger in på Facebook, inte på hen som hela tiden läxar upp mej för mina åsikter (”snälla Skini, du måste ju förstå, så där kan du ju inte tänka...”), inte på hen som kallar folk ”suvakki” (”Jamen jag skojar ju bara”), inte på hen som påstår att kvinnor menar ja då dom säjer nej, som tycker ”hen” betyder höna (”Har du ingen huuumor, Skini?”), inte på hen som kallar sej feminist men behandlar sina medsystrar ojämlikt och partiskt, inte på hen som ser ner på folk med annat modersmål, må nu vara vilket som helst.

Inte röstar jag på hen som inte är djurvän heller, så det så! Du ska gilla BÅDE hund och katt!

Jag är ingen tävlingsinriktad person. Under hela min uppväxt har jag varit den som blivit sist vald till bobollslaget. ”Vald” är dessutom lite fel ord här ...

Jag har svårt med vinnare, ”Bästa Klasskamraten” och ”tävlingsmänniskor”. Jag tycker inte om sport. Jag kan se på hockey-VM, för att vi bara har en TV, och han jag bor med sitter och skriker i soffan med en Skoda-hjälm av papp på huvudet, och jag kommer inte undan.

Men jag avskyr då det blir spännande. Jag får ont i magen om Sverige ska spela mot Finland i final. Så man kan ju säkert tycka att jag är en loser. Men – JAG HAR RÖSTRÄTT!

Kom ihåg det, Kandidaten!

Skini Lindgård