Vem tar hand om mig?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Då jag var i tjugoårsåldern konstaterade en äldre bekant att min generationen knappast kommer att få njuta av pension. Jag tyckte att tanken kändes konstig eftersom det ju låg tiotals år av arbete framför och därmed även en väl förtjänad pension.
Nu får vi hela tiden läsa och höra om åldringar som kämpar för att alls klara av sin vardag. De klarar sig inte mera hemma utan hjälp, de har inte råd att köpa behövliga tjänster från den privata sektorn, det finns ingen vårdplats för dem och de har inte anhöriga som kan hjälpa och stöda.
Är det mitt och ditt öde att vara inomhus i värsta fall i åratal om vi själva inte kan röra på oss med hjälp av till exempel en käpp eller rollator? Kommer vi att höra till dem som en anställd inom hemvården besöker som hastigast och kontrollerar att vi har svalt våra mediciner? Får vi hem våra måltider men ingen har tid att göra oss matsällskap eller inte ens vet om vi äter vår mat. Tar man hand om vår hygien genom att vi blir duschade en gång per vecka?
Låter väl förskräckligt men tyvärr är det vardag för allför många äldre. Har man inte en stor egendom eller hög pension kan man inte ens drömma om att anlita privat service som kan kosta upp till flera tusen euro i månaden.
Numera finns inte kommunala hemvårdare och endast få har råd att anställa hembiträde. Om man inte klarar av att bo hemma, inte ens med stöd från hemvård och hemsjukvård, kan man med tur få en plats i ett kommunalt servicehus eller serviceboende OCH betala för den service de ger.
Idealet och strävan är att alla får bo hemma så länge de kan och vill. Men problemet är att det inte finns tillräckligt många som kan sköta den äldre andelen av befolkningen som ökar. Det finns inte tillräckligt många – varken för hemvård eller för anstaltsvård. De som jobbar inom vården och äldreomsorgen upplever arbetet stressigt på grund av brådskan. De har dator som verktyg och deras jobb styrs med mobila apparater. Om en kollega insjuknar sköter man även hennes jobb, och har ännu mera bråttom. Lönen inom branschen lockar nödvändigtvis inte heller nya yngre arbetstagare.
Man beräknar att i Pargas finns år 2030 17,6 procent invånare som fyllt 75 år medan motsvarande siffra år 2013 var 10,2 procent. Hur ser det ut med äldreomsorgen i vår kommun?
En liten fingervisning ger Yles nätsida vanhusvahti (åldringsvakten) som omfattar följande områden: att söka service för äldre, väntetiderna, anhörigvården, rehabiliteringen, personalen och hemvården.
Trettiotre procent av kommunerna har svarat såsom Pargas att det inte finns tillräckligt med utbildad personal. Femtio procent har svarat att det finns rätt så bra och sjutton procent anser att det finns tillräckligt med utbildad personal.