Yrkesval

Nu under vårvintern är det många unga som funderar på studieplats och därmed yrkesval efter avklarad grundskola i vår. Har följt ungas våndor att välja rätt både på social media och i verkliga livet. Då började jag själv tänka på mitt val av utbildning och yrke för 27 år sedan (härrijess är det så länge sen?). Som uppvuxen på ett lantbruk med djur var jag väl alltid ganska säker på att det är inom primärnäringarna jag skall utbilda mig, dock har historia alltid intresserat mig så någonstans fanns och finns ett intresse för historikens yrke. Men då 1996 blev det yrkesskola och skogsbruk som blev mitt val, att den skolan betydde flytt hemifrån som 16-åring och boende på internat, var säkert lika viktigt som att vi lärde oss mäta grundyta och motorsågens rörliga delar.

Jag hade för avsikt att fortsätta skogsstudierna vidare till ingenjör, men efter avtjänad militärtjänst blev det istället högre lantbruksstudier och agrolog, hoppet från skogsbruk till lantbruk är inte så stort men lite av ett skifte i yrkesval blev det väl. Vackert så för i Skuffis träffade jag personer som jag blivit ”best friends for life” med, min blivande fru träffade jag där också! Agrologexamen kryddad med lite skogsbruk gav sedan en del jobbtillfällen före jag själv blev bonde på heltid. Som bonde måste man ju kunna lite av allting, framförallt är kunskaper i att reparera och bygga till fördel då det finns många byggnader och flera maskiner.

Eftersom jag som medelålders nu borde ha en medelålderskris, har också mitt yrkesval och vad jag skall göra som stor, upptagit en del av mina tankar. Maskinreparation och svetsande av söndrig utgödslingsutrustning, väcker inga stora känslor hos mig, åtminstone inte positiva känslor. Men att bygga har nu mitt i allt blivit kiva.

Hittills har jag främst hållit mig till finsnickeri där sex tums spik, batting och motorsåg kan räknas som precisionsverktyg. Nu har vi dock behövt göra lite omändringar i nya ladugården, det har betytt att jag har varit tvungen att planera byggjobb, räkna ut åtgång av material och sedan ännu utföra byggarbetet. Och vilken härlig känsla då man lyckas och det sir bra ut! Kanske de är byggmästare jag skall bli istället? Eller det bästa kanske är att kombinera alla mina intressesen och forska i hur man byggt ladugårdar förr i tiden. Oberoende är det väl aldrig för sent med ett nytt yrke och de unga som nu är oroliga för sin framtid kan tröstas med att de nog hinner välja rätt senare också, huvudsaken är att de trivs.

Andreas Johansson

Heisalabonde