Björkö firar i Pargas i slutet av juli

Juhlat Paraisilla. On pitkälti Matti Aggen ansiota, että Koivisto-juhlat järjestetään tänä kesänä juuri Paraisilla. Kuva: Mikael Heinrichs.
Firar i Pargas. Det är rätt långt Matti Agges förtjänst att Björköbornas årsfest arrangeras just i Pargas i sommar. Foto: Mikael Heinrichs.
Firar i Pargas. Det är rätt långt Matti Agges förtjänst att Björköbornas årsfest arrangeras just i Pargas i sommar. Foto: Mikael Heinrichs.
Publicerad:

I slutet av månaden firar man i Pargas de undan kriget evakuerade Björköbornas (nuv. Primorsk) fest som går under namnet Koivisto-juhlat.

Orsaken till att valet föll på Pargas stavas rätt långt Matti Agge, som fungerar som ordförande för Björköbornas lokalförening i Åbonejden. Han tog saken till tals med stadens representanter redan i god tid.

– Jag talade om saken första gången i samband med ett besök till Utö med dåvarande stadsdirektören Folke Öhman, berättar Matti Agge.

Staden ställde sig positivt till idén om att lyfta fram Pargas i de här sammanhangen.

– Förra sommaren arrangerades ett evenemang vid kyrkan i Björkö med omkring 400 gäster. I år tippar jag på att vi blir mellan 300 och 500, säger Agge.

De sista anmälningarna tas emot på plats lördagen den 25 juli.

– Omkring 70 personer hör till talkogänget bakom tillställningen, men så blir det också rikligt med program. Jag fungerar som ett slags projektdragare, men har gott om goda medhjälpare, säger Matti Agge.

Inkvarteringsläget har kartlagts ända ut tilll Tuorla i S:t Karins, men förhoppningen är att så många som möjligt skulle bo i Pargas.

– En del inkvarterar sig förstås hos vänner och bekanta, säger Agge.

Få är lika intresserade  av sin egen historia som karelarna.

– Historia har alltid legat högt i kurs hos oss. Min fru Marja har studerat historia och jag har alltid varit oerhört intresserade. Det smittade av sig på dottern Mari som i dag studerar historia vid Åbo universitet, berättar Matti Agge.

Bland de mer kända Björköättlingarna i Pargas kan man nämna JormaAke, bror till Liisa Ake-Helariutta. Många känner till honom tack vare hans gedigna livsverk med orienteringskartor. Jorma Ake ligger också bakom flera kartor över Björköregionen.

Sammanlagt 360 karelare förflyttades efter krigen till Pargas, främst till Lemlaxön och Attu.

Banden till de tidigare hemtrakterna har hållits starka genom årtiondena, trots att trakten länge varit rätt otillgänglig. Området räknas nämligen som gränszon och öarna utanför Björkö ligger dessutom inom ett naturskyddsområde.

– Då vi första gången fick tillstånd att besöka Björkö på 1990-talet var mina farbröder och fastrar med för att visa mig runt. På senare tid har till och med jag fungerat som guide där, säger Matti Agge.

Regionen är ett mycket intressant resmål.

Så sent som under 1800-talet ville ryssarna ännu upprätthålla goda kontakter till lokalbefolkningen. Man handlade mycket i riktning S:t Petersburg/Petrograd. Allt som fördes till försäljning gick åt.

Trakterna var inte heller främmande för tsaren, eftersom det var lugnt och tryggt i Björkö jämfört med S:t Petersburg.

– Då Nikolaj II ville komma till Björkö för att jaga, byggde min farfar en brygga enkom för det ändamålet. Hela tsarens följe kom i land, självklart med egna möbler. Min mormor gav till exempel blommor åt tsaren och belönades med guldmynt. Det fanns också en ömsesidig respekt, eftersom tsaren faktiskt tog av sig sin vita handske då han skakade hand med min farfar, berättar Agge om sin släkts historia.

– Viken mellan öarna och Björkö var en populär ankringsplats på vägen till S:t Petersburg, det är djupt och packisen kommer inte in tack vare de skyddande öarna. I dag ligger ju en av världens största oljehamnar i Primorsk, berättar Matti Agge.

Björköborna var sjömän av börd. Odlingsmarken gav skördar endast för husbehov, vilket betydde att fisket och båtbyggandet gav smör på brödet. Hollmings skeppsvarv i Raumo grundades av Björköbördiga företagare.

Samma varv byggde efter kriget  34 skonare i trä som krigsersättning till Sovjetunionen.

– Flottan i Björkö var stor, det fanns många galeaser precis som i Pargas då det begav sig. Jag minns ännu själv hur galeaserna hämtade sockerbetor här i stranden i Gundvik, berättar Agge.

I Gundvik på Lemlaxön trivs Matti Agge med familj yppperligt, stranden ligger tillräckligt nära. Likaså ligger fisket nära hjärtat. Den egna fiskesäsongen avslutades strax innan midsommar efter omkring åtta månaders oavbrutet fiske.

– Det är mest gös jag får, trots att mängderna dalat. Jag hoppas på en ordentlig isvinter, det skulle kanske skrämma bort en del av sälarna som i dag är så gott som tama, säger han.

73-åringen oroar sig för yrkesfiskets framtid i våra trakter. Mängden utexaminerade yrkesfiskare är minimal.

– Jag vet inte hur länge jag själv orkar hålla på, men jag tar åtminstone inte ett arbetstillfälle av någon med mitt fiske, snarare skapar jag arbetstillfällen inom fiskförädlingen, säger Agge som fiskat yrkesmässigt sedan 1954.

67:e Koivisto-juhlat

Evenemang för de familjer som i tiderna evakuerades från Björkö med omnejd på Karelska näset.

Arrangeras i Pargas 25–26 juli.

Manförväntar sig omkring 300-500 deltagare.

Huvudskådeplatsen är Sarlinska skolan.

Det blir utställningar, program för barn, byamöten, workshops och olika rundturer.

Lördagen avrundas med en kryssning ombord på m/s Lily.

På söndag blir det bl.a. gudstjänst i Pargas kyrka.

Evenemangets huvudfest firas på söndag från klockan 14 i skolans gymnastiksal.

Nästa år firas evenemanget i Borgå.

Suomen Koivisto-Seura på webben (finska) hittas på www.koivistolaiset.net.

Mikael Heinrichs

050 306 2004/mikael.heinrichs@fabsy.fi