Imorgon börjar en stor fest. Man köper chokladpåskharar i butiken, med släktingarna äter man lamm med mintgelé och memma till efterrätt. Man pyntar videkvistar med gula, konstgjorda fjädrar och äggen målas med tuschpennor. På veckoslutet tvättar man terrassen med högtryckstvätten och även bilen om vägarna är torra.
Till påskfirandet hör övertygelser, symboler och traditioner som har varierat genom tiderna. En del uppskattar mera kristliga traditioner, andra folkliga traditioner. För en del är det viktigt att det finns traditioner oberoende varifrån de härstammar.
Hedniska – eller vackrare sagt folktraditioner- har blandats med kristliga och med inhemska och främmande traditioner i århundraden. Det att häxorna liksom uppståndelsen hör till festligheterna är ett bevis på genuin anpassning. Eller det att inte alla hedniska seder har rensats bort från det finska sinnet.
Påskharen härstammar från den anglosaxiska, hedniska religionen. Man trodde av vårens gudinna Eastre kom på påsken i form av en kanin för att skapa nytt liv med färggranna ägg. Man identifierar påsken med den djupa, gula färgen som också är färgen på äggulan. I Finland åt man tidigare chokladägg på påskdagen då man tävlade och hoppade omkring barfota tillsammans med den uppgående solen.
Enligt folktraditionen var häxorna i rörelse och förstörde boskap, speciellt på påskaftonen. För att bli av med dem var man tvungen att elda påskbrasa. Man misstänkte att häxorna var utsatta kvinnor som for omkring och mjölkade kor och klippte pälsen av korna och lammen. Då man gjorde upp en brasa på påskaftonen var det lämpligt att koka och färga garnet som man spunnit under vintern.
Enligt den kristna förklaringen påminner finnarnas ”virvoin-varvoin-tradition” om bibelns berättelse där Jesus red på en åsna till Jerusalem och framför honom lade man ut palmblad och kläder. Av praktiska skäl har vi nöjt oss med videkvistar som man har förtrollat och välsignat familjemedlemmar, släktingar och grannar med. Trots att de små påskhäxorna fortfarande går omkring och tigger godis, är det få som ser dem som utsatta eller försöker elda bort dem. Ganska många öppnar nog dörren då de kommer.
Memman är en av de mest traditionella, finska maträtterna. Den sirapsliknande råggröten tillverkas av rågmalt och rågmjöl. Rötterna härstammar dock från den gamla tidens Persien där den traditionella delikatessen serverades mycket tidigare än i Finland. I Finland blev memman känd först på 1700-talet i Egentliga Finland.
Lammköttet är rätt så sällsynt på det finska matbordet, förutom till påsk, då man äter nästan hälften av hela årets lammkonsumtion. Lammåltiden fick sin början av en gammal judisk påsktradition, som även de kristna tog över, då Jesus och hans lärjungar åt fårkött vid den sista måltiden.
Påsktraditioner finns så det räcker till för var och en. Ifall man inte är en traditionsmänniska, kan man alltid åka iväg på fågelskådning eller vedtalko på stugan. Trevlig dymmel-onsdag och därefter kommande helg, var och en på sitt sätt.
Maija Arosuo
Redaktör vid Pargas Kungörelser
Översättning: Malin Johansson
Kommentarer