Stress, rädsla och ångest, detta känner jag när jag går in i klassrummet för att göra mitt matematikprov. Jag sätter mig ner och repeterar formlerna i huvudet innan provet publiceras på datorn. Jag har suttit uppe hela natten, övat hela veckan och oroat mig, samtidigt som jag en månad tidigare bestämt mig för att få bra betyg i denna kurs.
Detta är de flesta gymnasiestuderandes tankar dag ut och dag in. Vi har en press på oss av oss själva, de runt omkring oss och de jobbiga tankarna försvinner inte efter ett bra betyg. Vi vill prestera hela tiden samtidigt som prestationsnivån samhälleligt blir högre. Detta kan man se till exempel i studentskrivningarna som blivit allt svårare med tiden.
Förr handlade studentskrivningarna mycket mer om allmänbildning och baskunskap, idag är det specifika frågor på en mycket hög kunskapsnivå.Prestationsångest är något många lider utav redan från en ung ålder. Det handlar om rädslan för att inte göra tillräckligt bra ifrån sig och för att bli kritiskt granskad. Alla kan känna oro och rädsla men när ångesten hindrar dig från att leva på ett sätt som du vill är det ett problem. Man kanske börjar undvika skolan, kompisar och aktiviteter man annars gillar.
Det är viktigt att man får växa upp i en miljö där man har goda förutsättningar för en sund självkänsla. Består omgivningen av personer som lägger rimliga krav på sig själv och kan skilja på person och prestation är det mindre sannolikt att man själv gör det. Man kan ändå inte bli helt fri från nervositet, vilket trots allt är bra eftersom att man presterar som bäst när man är lagom nervös.
Jag hade själv redan på lågstadiet en press på mig själv att alltid vilja lyckas. Jag lyckades också och hade som tur är ganska lätt att lära mig nya saker. Högstadiet gick också helt okej. Jag vet ändå att det inte såg ut så här för alla, många var utbrända, hade ångest och extrem stress under grundskoletiden. Det är hemskt att tänka på det och ännu hemskare är faktum att prestationsångest än idag är ett rätt så tabubelagt ämne.
Under min gymnasietid har inte prestationsångesten minskat, något som däremot förändrades var kraven som blev mycket högre. Nu har jag haft min sista skoldag i gymnasiet, “nu är det värsta kvar”. Om en månad börjar studentskrivningarna. Fem bokstäver ska bevisa hur mycket jag lärt mig under hela min skolgång. Problemet nu är att jag vill bevisa både för mig själv och för andra vad jag går för. Nivån är ytterst hög och alla vill prestera. Detta fenomen, prestationsångest, som enligt mig hamnat under radarn är ett samhällsproblem som inte upplyses tillräckligt.
Caroline Voutilainen
Abi 2022, Pargas svenska gymnasium
Kommentarer