Jag tror att jag börjar bli gammal. Eller kanske bara vuxen. Eller är det samma sak? Jag kan inte påstå att den fysiska hälsan sviktar eller att minnet sviker (även om det är jobbigt att tugga knäckebröd och det är ett elände att komma ihåg namn) men små glädjeämnen som fanns i livet när jag var liten är inte längre lika viktiga. Det bästa som fanns under sommaren var att simma, helst varje dag i flera timmar, nästan oberoende av väder. På vår sommarstuga kunde jag gå och simma när jag ville, vilken lycka. Enda problemet var att min bror inte alltid var lika entusiastisk. Nuförtiden är det jag som är den stora badkrukan. Jag kunde inte förstå varför vuxna inte simmade särdeles ofta men jag börjar själv förstå det hela. Bortsett från att vattnet nästan alltid ändå är kallt är det ett sådant besvär med proceduren före och efter själva badandet. Kläder ska av och på, sanden letar sig in överallt och dessutom har du blivit blöt. Endast riktigt varma dagar är det värt besväret.
Jag tror att jag börjar bli gammal.
Eller kanske bara vuxen. Eller är det samma sak?
Inte heller nöjesparker erbjuder samma fantastiska upplevelse som tidigare. Visst är det roligt att tillbringa en dag på Borgbacken och jag gör det gärna en gång var eller varannan sommar men den förväntan man kände när man köade till i princip vilken attraktion som helst, dansstegen man tog för man var så uppspelt att man inte kunde gå normalt, är borta. Jag önskar bara att tålamodet jag har i köerna skulle utsträcka sig till andra områden av livet också.
Det konstanta glassätande är inte mera lika lockande. Som den sockerråtta jag är borde man tycka att sommaren när man får äta nästintill obegränsade mängder glass skulle vara en av årets höjdpunkter men nej. Jag kan gå förbi frysdisken i butiken utan att känna ett sug efter glass (med vissa undantag). När jag nyligen for till Stockholm med båt köpte jag inget godis överhuvudtaget, bara för att jag inte var sugen. Att ha beslutsångest för att man inte kan välja vilket godis man vill ha och sedan ha tillräckligt för att det ska räcka i många lördagar var det bästa med att få åka till Sverige. Man fick till och med äta det samma kväll, fast det inte var lördag. Det om något var lyx.
Jag kommer uppenbarligen att bli en gammal dam som sitter och klagar över att allt var bättre förr och berättar oändliga historier ur min barndom, allihop glorifierade. Jag gör det redan och då är jag inte ens tjugo så hur kommer det inte att se ut när jag är gammal och skröplig?
