År 2009 var jag på en vandring i norra Norge och Sverige. Vi var ett gäng på åtta personer som startade från Kilpisjärvi, tog båten till Kolttaluokta och gick till Treriksröset och vidare till Gappohyttan I Norge.
Efter att vi klättrat upp på fjället Barras fortsatte vi till Pältsastugan på svenska sidan. I Pältsastugan hittade jag information om fjällväxter man kunde hitta i området. Laestadius vallmo var unik, den finns ingen annanstans i världen utom på fjället Pältsan.
Vallmon finns på Höga toppens sluttningar. Vi vadade över en å, tog oss upp mot toppen genom en dal mellan topparna och försökte hitta den minst branta rutten upp till toppen. När vi kom ner igen, fick jag mina medvandrare att gå i kedja nedför sluttningen och söka efter Laestadius vallmo.
Många gula blommor granskades, men vallmon hittade vi inte. Nästa dag var vi tvungna att starta mot Kolttaluokta, men redan då var jag fast besluten att jag någon gång skulle komma tillbaka för att hitta Laestadius vallmo.
Under åren som kom läste jag om Laestadius studier i botanik och teologi, om hans expeditioner till Lappland där han samlade 10 000 ark fjällväxter och beskrev 30 tidigare okända arter. Med hjälp av Google hittade jag bilder på vandrare som låg på sluttningen av Pältsan och fotograferade vallmon.
I bakgrunden syntes en sjö med en speciell form. Den kunde jag identifiera på fjällkartan och räknade ut att Laestadius vallmo växte på den norra sluttningen.
Så småningom började jag vara klar för en ny tur till Pältsan, men det kom nya hinder i vägen, ett år måste vandringen skjutas upp på grund av en ögonoperation, ett annat år hade gänget jag vandrade med planerat en vandring jag inte ville gå miste om.
Tio år efter att jag slagit fast att jag skulle hitta Laestadius vallmo blev drömmen verklighet. Vandrargänget hade krympt, och när vi startade från Kilpisjärvi i juli 2019 var det endast Artti och jag kvar av gänget från 2009. Vi kom överens om att vandra till Pältsastugan och fortsätta över en fjällkedja som bildar en 30 km lång ring som slutar på Höga toppen i Pältsan. Där skulle vi hitta Laestadius vallmo.
När vi kom till Treriksröset föreslog jag att vi ändrar planen och koncentrerar oss på att hitta Laestadius vallmo och går direkt till norska sidan och klättrar upp på Pältsan från norr. Om vi får tid över kan vi gå längs kedjan av fjäll motsols fram till Pältsastugan.
Ändringen av planen gav resultat. På Pältsans nordsluttning hittade vi ett exemplar av Laestadius vallmo och på granntoppen, Mosskugaissi, 60 exemplar till, men vandringen över fjälltopparna till Pältsan blev ogjord och finns kvar som en dröm!
Under de tio år jag gjorde förarbete för expeditionen fanns drömmen om vallmon hela tiden i tankarna. Planeringen gav nästan lika stor tillfredställelse som själva förverkligandet. Under planeringen sysslar man med något som man verkligen vill uppnå. Genom drömmen är man förankrad i framtiden, vilket ger glädje och livslust!
Nu när vi går in i ett nytt år hoppas jag att vi alla har drömmar som vi går och tänker på och bearbetar i tankarna för att kunna förverkliga senare!
Gott Nytt År!
Kari Penttinen
Biolog, Fiskeriskolans tidigare rektor
Kommentarer