Kommunalval. I en insändare i PK (22.4.2021) frågades om synen på grundläggande konstundervisning i Pargas. Min kommentar är ur pedagogens synvinkel.
I Pargas stad, med hela sex stycken kulturskolor har barn och ungdom, enligt Lasse Garoffs rapport: ”Mer än en hobby 2020”, god tillgång på meningsfull sysselsättning. I vissa fall kan dessa hobbyn även bidra till framtida yrkesval.
Men hur ser vardagsverkligheten ut, ur barnets synvinkel sett? Barnfamiljernas vardag är mycket splittrad, och det gäller inte minst familjer med tonåringar. Det finns knappt tid för umgänge familjemedlemmar emellan. Redan skjutsandet till olika aktiviteter tar en stor del av dagen i anspråk. Tiden för efterarbete och summering av resultat är obefintlig. Det krävs otrolig ork av föräldrar att engagera sig i fritidsverksamheterna och få barnet att slutföra studier i konstämnen – och långt ifrån alla har denna ork. Därav de stora skillnaderna, som i sin tur skapar socioekonomisk ojämlikhet.
Låt oss bli föregångare även på den sociala nivån och tänka lite längre. Min önskedröm är att så mycket som möjligt av konstundervisningen och i mån av möjlighet även idrottsverksamheten skulle ske direkt efter skoldagen. Det skulle ge lediga kvällar för hela familjen, stärka familjens samhörighet, stärka trygghetskänslan för barnen och dessutom skapa lugn och större koncentrationsförmåga hos dem.
Allt det ovan nämnda är nämligen nu bristvara. Särskilt barns splittring, svaga koncentrationsförmåga och oro märks mycket tydligt.
Hur mycket vi lärare än försöker erbjuda olika kulturupplevelser för barnen i den vanliga skolundervisningen räcker tiden inte till.
Eftermiddagstiden vore enligt mig perfekt att utnyttja för avkopplande och samtidigt stimulerande hobbyer.
Genom samarbete mellan olika sektorer inom kommunen och kulturskolorna skulle man kunna utnyttja denna tid mer effektivt. Jag tror det här är något som vore värt att pröva.
En till aspekt på problematiken är: Hur erbjuda tillgång till konstundervisning för alla barn inom kommunen, inkluderande utskärsborna? En modell, där lärarna i konstämnen kommer ut till barnen i stället för tvärtom kunde skapa jämlikhet i fråga om konstundervisning.
Hur detta ska ske bör vara en fråga för politikerna – det handlar om fördelning av resurser och vilja. Vi Gröna anser att det är en viktig sak att arbeta för.
Lena Nordström
klasslärare
Kommunalvalskandidat för De Gröna
Pargas
Kommentarer