Det tunna och närmast obetydliga livsmedlet surskorpa spelar en viktig roll i mitt liv, i synnerhet om jag inte har av det hemma. Surskorpa är ett perfekt mellanmål man kan äta om man kommer in från arbete för att ta en kopp kaffe, surskorpa är så bra att man kan äta det utan kaffe också. På surskorpa kan man ju sätta nästan vad som helst som pålägg, men favoriterna är nog morsans gravade sik. Några skivor inhemsk gräddost på surskorpa som man värmer i mikrovågsugnen så att osten smälter är inte heller helt fel. Fast allra bäst är ju surskorpa som så med bara smör-växtoljeblandning.
Surskorpa stillar ju inte direkt hungern men ger i alla fall nån form av tillfredställelse. Kanske är det hur surskorpan “knausar” då man äter den som gör den så där extra bra. Ibland får jag riktigt ett sug efter surskorpa och måste nästan avbryta arbetet för att ta en surskorpspaus, då är det värsta som finns att vi inte har surskorpa hemma.
Eftersom vi inte har nån affär på vår ö kan då hända att jag blir tvungen att vänta några dagar innan någon åker till Malmen för att handla. Som tur brukar morsan som bor som granne oftast ha surskorpa hemma, och hon välkomnar ju en surskorps-sugen son på besök. Helt felfri är inte ens surskorpan, för som medhavd matsäck passar surskopan inta då den då tappar sin krispighet.
Den bästa surskopan jag någonsin ätit var den första jag åt efter att jag varit åtta månader i Australien som lantbrukspraktikant. De åtta månaderna är sannolikt den längsta surskorpsfria perioden i mitt liv. För att ytterligare strö salt i mitt surskorpsbegär då jag var “overseas” gjorde min familj en hälsningsvideo som de sände till mig, i videon satt nästan hela min familj och åt surskorpa. Jag försökte förklara för dem jag bodde hos surskopans inre väsen utan att egentligen få dem att förstå. Tror inte man riktigt förstår hur bra surskorpan är, förrän man ofrivilligt varit utan den.
Andreas Johansson
Heisalabonde
Kommentarer