Till midsommar hör traditioner, trolldom och fantasi. Hoppas det är ok för dig att jag så här inför midsommarfirandet skriver en saga om staden Östad.
Det var en gång en trivsam småstad i vårt lands vackra arkipelag som hette Östad. Där bodde människorna i sämja och arbetade idogt med sina sysslor. En del av Östads invånare bodde ute på små öar och andra bodde på större öar men alla förstod varandra och ville varandras bästa. Östads kommun hade i sin strategi skrivit in att allt fler ska flytta in i Östad som är tillgänglig för alla, har olika boendemöjligheter för olika livsskeden och smidiga kommunikationer.
Elof och Inger bodde ute på en ö där det inte fanns vägar så när de skulle och handla eller till läkaren tog de sin båt och körde till en gemensam brygga på fastlandet. Marken för bryggan hade en lokal markägare för länge länge sedan överlåtit till just det här ändamålet. Det var viktigt för alla i Östad att förbindelserna fungerade och att också de som bodde isolerat längre ut kunde komma in till bycentrum och uträtta sina ärenden. Elof och Inger och deras grannar på närliggande öar var nöjda. Allt fungerade väl i många år. Eftersom det fanns plats för en brandbåt i bryggan stationerades den också där. Det var ju till allas nytta att brandkåren kan komma ut så snabbt som möjligt om det börjar brinna ute på en holme. Alla var säkra på att det här är ett så bra system att det fortsätter i evighet. Och så var också fallet.
Östad var en kommun som inte bara hade en strategi för kommunen. Nej man hade också en strategi för skärgårdsholmarna. Östads kommunpolitiker ville att invånare skulle kunna bo ute i skärgården på stora holmar och mindre skär. Man hade sett till att förbindelserna fungerade och att det skulle vara så lätt som möjligt att bo och jobba i skärgården. Därför kände sig Elof och Inger trygga och de var inte heller oroliga för ålderdomen – Östads kommun hade ju en plan för hur äldrevården skulle skötas. Man var förberedd och såg till att det fanns utrymmen och bostäder som välfärdsområdet kunde hyra. Det fanns bostäder för personal i skolor, hälsovård och äldrevård.
Om Östads kommun planerade ändringar i sina system eller sin service tog man alltid kontakt med invånarna och frågade dem. Hur fungerar er service och era förbindelser? Är det möjligt för er att hinna med bussen om ni kommer med en färja eller förbindelsebåt? Har ni någon brygga ni kan angöra när ni kommer in till bycentrum? Hur fungerar det? Har ni parkeringsplats också? Nu börjar vi sortera avfallet, vart vill ni föra era sopor? Hur ser det ut på sommaren? Finns det tillräckligt med sopkärl eller behöver vi hämta fler? Det var en hederssak för Östads kommuns personal att först fundera på de egna invånarnas behov och diskutera med dem om olika lösningar. Östads kommunanställda fanns ju till för invånarna och inte tvärtom. Av invånarna fick man många goda råd och kunde utveckla området kostnadseffektivt och spara på samhällets resurser.
Elof och Inger och deras nya granne Ismo kände sig trygga i Östad. Här kunde man leva och bo och åldras tryggt. Hit ville också yngre människor flytta för här fanns det jobb och bostäder. Barnen fick en trygg uppväxt. Den som ville lämna storstadens jäkt och stress fick ett harmoniskt och bra liv i en riktig liten stad.
Detta var sagan om Östad.
Trevlig midsommar! Hoppas du får fira en midsommar som du själv önskar!
Mona Lehtonen
De Gröna
Kommentarer