Det är lätt att bli av med och då är det svårt – mycket svårt – att få tillbaka. Finns det inte kan det skapa stora problem, inte minst i de konstiga tider vi just nu genomlever. Stormakterna säger sig bygga på det på det men saknar det ändå. Vad kan det vara för ord?
Svar: Förtroende.
Vi genomlever som sagt konstiga tider. Vad kan det bero på att vaccinmotståndet är större i östra Tyskland, dvs tidigare DDR-områden än i västra? Att det ofta är större bland en del människor med flyktingbakgrund och paradoxalt nog större hos vissa grupper som är fientligt inställda till invandrare?
Det handlar ofta om människor som saknar förtroende för samhällets institutioner i stort. Kanske de blivit besvikna på sitt samhälles ledare, nu eller historiskt. Kanske de lärt sig att inte tro på staten – genom statens egen förskyllan. Om staten uppmanar dig att vaccinera dig så misstänker du att det måste vara något skumt i görningen, staten måste ha någon elak baktanke, kanske att kontrollera och förtrycka. Om förtroendet saknas är det väldigt svårt att få genomslagskraft för vilken som helst informationskampanj. Förtroendet måste finnas innan kampanjen startar.
Saknar man förtroende kan man låta bli att mäta det i val och försöka styra med andra medel, det finns det sorgligt många exempel på. Valdeltagandet i valet i Hong Kong sjönk drastiskt då så många förlorat förtroendet för de nya makthavarna.
Ändå lyckas Kina stänga ner miljonstäder för att isolera ett virus vilket ju kan anses effektivt. Knappast är det väl ändå ett sådant samhälle vi vill ha för det är inte bara pandemin man stänger ner, också yttrandefriheten och de mänskliga rättigheterna stängs hastigt ner.
I Ryssland finns knappast ett allmänt förtroende för samhällsmaskineriet trots att staten där alltid har försökt kontrollera vilken sanning som ska serveras invånarna. Lite skraj blir man när en klassisk metod verkar tas fram ur skrivbordslådan: Om du har problem inom landet ska du börja skramla med vapen vid gränsen och skylla problemen på utländska agenter.
De gängkriminella som nu sticker upp i Sverige har inget förtroende för samhället, de söker sig till gängen där de tror de har sin framtid. Å andra sidan har samhället inte heller värst stort förtroende för de unga kriminella. Hur skaffa dem jobb och social trygghet, hur återställa deras förtroende? En ond spiral med få enkla lösningar. Det är allt skäl för oss att i god tid försöka möta de kommande utmaningarna som väntar bakom hörnet när de rotlösa gängen slår till.
Det är inte så att man avundas vårt lands ledning när de i pandemins tid måste balansera mellan å ena sidan att begränsa befolkningens liv via tvingande beslut och å andra sidan tro att en tillräckligt stor del av befolkningen själv förstår sitt bästa.
För stora begränsningar som inte accepteras eller förstås av en stor majoritet leder till att förtroendet sakta gnagas i kanterna, inte bara för nuvarande regering utan också för kommande.
Inte är det heller lätt för vår fria press. Balansgången mellan kritisk granskning av de styrandes beslut och spridning av ett misstroende också mot kloka beslut i människornas intresse, är inte lätt.
Lyckligtvis finns det hos de flesta ett stort och grundmurat förtroende för vårt samhällsmaskineri.
Vi kan lita på att våra folkvalda och våra institutioner har landets invånares bästa för sina ögon. Vi följer med både Natodiskussionen, socialpolitiken och pandemibesluten och vi röstar i välfärdsområdesvalet till och med fastän vi inte alls tror på hela reformen.
Men vi har alltid ögonen öppna.
Folke Öhman
Tidigare stadsdirektör i Pargas
Kommentarer