Jag körde båt längs Tervsund och såg en äldre man städa sin gård med en sladdlös trimmer. Han gick noggrant igenom alla sprickor i berget och trimmade bort blommorna och gräset som växte upp ur sprickorna. För ett par år sedan hörde jag om en stuggranne i Nagu, som tvättade bort all mossa och lav från sina klippor med en högtryckstvätt. Nästan alla av oss har klippt gräsmattan på vår trädgård någon gång.
Vi har byggt ett heltäckande vägnät av asfalt som är bra att gå på. Vägkanterna dräneras, klipps och inhägnas så att växterna inte stör sikten och djur inte orsakar olyckor. I stället måste djuren vandra långa sträckor eller ta risken att dö när de flyttar från ett revir till ett annat. Vi kan inte gå in i skogen utan mygghatt eller myggift, eftersom flygfäna kan sticka och orsaka kliande knölar.
Är det inte konstigt att vi är omgivna av riklig och vacker natur full av mat och rent vatten, men vi föredrar att bo innanför isolerade betongväggar, andas ”ren luft” från luftkonditioneringen och äta intensivt producerad och förädlad mat? Vi är som förlorade utomjordingar från en annan planet som modifierar sin miljö för att passa dem själva.
Jag såg bilder från Nådendals bostadsmässa där folk bjöds in att bo ”i naturens famn”. Husen på bilden byggdes bredvid varandra vid sidan av asfaltsvägen och tallskogen däremellan hade delvis röjts för att göra den ”snygg”. Begreppet ”naturens famn” har förvrängts i våra sinnen med tiden.
Människor har ett behov av att kontrollera allt omkring sig, inklusive den närliggande skogen.
Alla är nog överens om att det är lättare att gå barfota på en sten eller en väg när det är en plan yta under och gräslöksblommor inte kittlar vristerna. Kunde vi fortfarande ibland tänka bortom vår egen navel när vi rensar vårt livsrum rent, kliniskt och rektangulärt? Allt har ett syfte i naturen. Det pratas hela tiden om i media om hur naturen utarmas och det kan inte längre vara något nytt för någon. Vi bör lära oss att se magin och betydelsen av naturen omkring oss och inte alltid agera själviskt på bekostnad av andra arter.
Ironi från mitt eget liv: Vi byggde en altan mellan huset och gårdsbastun. Vi ville göra trappor och en gång till terrassen och därifrån till bastun, så att vi kan gå barfota direkt till bastun. Terrassen var gjord av sibirisk lärk, som tål våra väderförhållanden obehandlat. Så någonstans i Finland odlas utländsk lärk och sågas till prydliga brädor, så att jag slipper trampa på marken med mina känsliga sulor när jag värmer bastun. Vi gjorde dock ett stort misstag när vi glömde lägga filterduk under ena delen av altanen.
Nu växer växterna upp på ett irriterande sätt mellan brädorna och man är tvungen att rycka upp dem hela tiden.
Jaakko Lento
Styrelsemedlem i Pargas naturskyddsförening.
Har bott i Skräbböle i 8 år.
Översättning: Tuuli Meriläinen
Kommentarer